Och så bilderna

I lördagskväll hade vi besök av Andreas och Lena. Jag gillar när besöket bjuder värdarna på en drink

Man kan väl säga att Moas hår är en indikator på såväl värme som luftfuktighet. Krullig som få var hon denna helg:

Förstår ni hur bra man ser bussarna härifrån? För övrigt så älskar hon denna keps! Och det gör tydligen de andra barnen på dagis också, så hon får kämpa för att få ha den i fred.

Högsommar, värmerekord och sen vårvinter igen

Vilket väder vi hade förra helgen! Den varmaste majtemperaturen sedan mätningarna började någon gång på 1800-talet hörde jag ryktas om. Det kändes! Värmeböljan kom redan i torsdags, så efter dagishämtning cyklade vi raka vägen in till stan och köpte sandaler, t-shirts och shorts till Moa så att hon inte skulle svettas ihjäl på förskolan på fredagen. Man kan säga att vi låg lite efter med sommarshoppingen i år (också).

Det var tänkt att vi skulle till Västerås i söndags, men som alltid när vi ska träffa tvillingarna Blomstedt (nytt efternamn har de också, vilken grej!) är det någon som blir sjuk. Sist var det Moa. Den här gången var det Albin. Så allt ställdes in och istället blev den längsta utflykten den helgen till Vänge. Inte dumt det heller, men lite snopet att behöva ställa in ännu en gång. I Vänge fick Moa prova på att hoppa på en sån där stor studsmatta för första gången. Vilken hit! Vide, som är en van studsmattehoppare, hade riktigt bra teknik och hoppade nog en decimeter högt. Imponerande! Moa förstod att det var hoppa som var grejen, men lättade nog inte mer än max en centimeter ett par gånger. Hon försökte, men det blev mest gungande med knäna och vevande med armarna, men det var kul det med. Tänk om Moa också hade äldre kusiner med en stor studsmatta bara några hus bort. Oj så många drömmar som skulle infrias där. Inte bara den om en studsmatta...

På måndagen hade vi inplanerad grillmiddag med grannarna. Ingen av oss hade testat de fina grillborden som finns på innergården, så vi gjorde gemensam sak av det hela. Tyvärr försvann 20 av de 30 härliga graderna under dagen och efter att papporna trotsat kylan och grillat köttet åt vi sedan inomhus. Barnen lekte riktigt bra ihop, trots att lilla Teo är prick ett år yngre än Moa. Han var väldigt fascinerad av Moa och Moa tyckte nog att det var lite roligt att ha ett mindre barn som sällskap för en gångs skull. Det händer ju knappt.

Igår blåste det storm ute och kombinerat med +12C kändes sommarvärmen med ens väldigt långt borta. Jag hämtade Moa, hade Maria (Elsas mamma) som middagssällskap och sen kom pappa Jonas hem från jobbet precis innan Moa skulle krypa ner i sängen. Och visst är det härligt att gå och lägga sig på en tisdagkväll och vakna en fredagmorgon? :) För lite fredag är det ju idag då en efterlängtad långhelg börjar redan imorgon. Farmor och farfar rullar in i Uppsala sent ikväll och sen får vi se vad vi fyller dagarna med. Sol och bad lär det inte bli. Tyvärr.

Ofrivilligt fotbad

I går ösregnade det i ungefär tre timmar mitt på dagen och sen lyste solen hela eftermiddagen och kvällen och när jag gick hem från jobbmiddagen kl.22 var det fortfarande 20 grader ute. Helt underbart! Moa var snäll med sin pappa hela kvällen och somnade redan 19:15 och sov sen till 6:50 imorse, så alla var glada och nöjda över gårdagskvällen.

Imorse lyste solen och jag invigde jag mina nya, fina ballerinaskor som jag spenderat väldigt mycket tid på att prova ut eftersom mina fötter tydligen har en storlek nånstans mitt mellan 37 och 38 och jag endast kan ha en modell av de sjuhundraåttiofem som erbjuds i Uppsalas butiker.

Upp på cykeln och iväg till jobbet. Så himla härligt att få cykla till jobbet i solskenet, att det räcker med endast en kofta istället för jacka och med alla blommande träd i trädgårdarna jag cyklar förbi. Det sjuka är, att just idag tänkte jag faktiskt såhär. Det är ingen efterkonstruktion för att göra det här extra roligt, som man kan tro. Nästan framme vid jobbet cyklar man under en viadukt för att komma upp på rätt sida om en trafikerad väg och så gjorde jag även idag. Det var bara det att gårdagens ösregn hade skapat en sjö mitt under viadukten och den såg inte jag förrän jag var alldeles för nära den med alldeles för hög fart. Jag hade inget annat val än att åka rätt ut i vattnet (hur djupt kan det vara liksom?), höll upp fötterna för att skydda nya skorna, och får sen lätt panik när jag inser hur djup den där jäkla sjön faktiskt är (3-4dm!). Cykeln stannar mitt i sjön, jag tvingas sätta ner fötterna på pedalerna och trampa mig upp på andra sidan. Blöt upp till mitt på smalbenen och med de nya skorna fulla med vatten klafsar jag sen in på kontoret inte längre fullt lika lyrisk över min härliga morgontur till jobbet. Resten av dagen har jag gått omkring barfota medan mina stackars skor torkar efter bästa förmåga. FYI: Det tar lång tid för skinnskor att torka :(

Solen lyser fortfarande och det är ca 24 grader varmt så det ÄR en härlig dag. Nu ska jag bara försöka komma ihåg att ta en annan väg hem ;)

Blodomloppet och en fascinerande person

Ikväll sprang jag Blodomloppet tillsammans med mina gamla kollegor från GE. Jag trivs verkligen jättebra på nya jobbet, men att se alla igen gav allt ett sting av saknad i magen. Så många fina människor ju! En trevlig kväll i fantastiskt väder, i år igen. Kan det vara femte året jag deltar? PlantVision hade också ett lag och minsann, jag slog chefen med 4 sekunder! Ha!

Nu till personen. Vem är det här? Är han på riktigt? Och är det någon som hör vad han säger? Inte för att han är otydlig, utan för att man helt enkelt är så tagen av att fundera över om han är en lerfigur eller riktig människa så att man glömmer att lyssna.

Jag och Jonas är så fascinerade av denna man så att det nästan inte är hälsosamt.

God natt!

Första plåstret

Igår fick Moa sitt första paper cut av att läsa sin sagobok lite väl häftigt och då fanns ju inget annat att göra än att plåstra om den lilla tummen. Första plåstret någonsin faktiskt. Sen försökte mamman fota sin stolta dotter men det gick sådär, men ni ser ju att hon håller upp den lilla tummen iallafall

Och ungefär två minuter senare åkte plåstret av.

Bara bilder

Inga ord den här gången, det behövs liksom inte med såna här bilder:

Svar ja. Sommaren är här!

Vår lilla Pippi!

Eller egentligen kanske mer lik Lotta som enligt familjen är "envis som en gammal get", för när jag hämtade Moa på förskolan i onsdags gick hon omkring med sin ryggsäck på ryggen fast de inte skulle någonstans. Fröknarna hade försökt förklara att väskan skulle hänga kvar på kroken, men då blev Moa absolut otröstlig och vägrade gå ut så de var helt enkelt tvungna att ge sig. Himmel...

På väg hem från förskolan (in i hissen hemma i vårt hus)

Hursomhelst, envis som Lotta eller ej, se så söt vår lilla Pippi är!

Våren som tog paus

Vädret har inte varit på topp på sistone, men vardagen rullar förstås på ändå. Vi jobbar och lever livet på förskolan och under helgen hängde vi först med morbror Itte hela lördagen och Ie (=Vide) m fam hela söndagen. Mysigt!

Imorgon väntar en arbetsdag i Kista innan jag ska rejsa hem för att hämta på förskolan då pappan är på kvällsaktivitet med jobbet. Ska bli mysigt! Saknar att få vara den som hon får springa leende mot och slå armarna om efter en heldag med sina kompisar. Så när jag väl rycker in är det med glädje. Sent på kvällen kommer sen faster som ska stanna över helgen. Värmen ser ut att vara på väg tillbaka och tillsammans med andra inplanerade trevligheter kommer helgen bli toppen!

Och så ett bildregn på det:

Moa och morfar har springtävling på Kallax innan avresan.

Väl hemma var det någon som blev glad över att få återse sin älskade "dit" (=gris)

Moa pratar så mycket nu! Nya ord forsar ur den lilla munnen och det är så kul! Ganska många ord heter dock samma på Moa-språk och det sätter mamman och pappan på prov ibland, men vi provar oss fram och tillslut hittar vi rätt. Vid ett tillfälle då "dit" användes provade jag både gris, ris, sitt och kex innan jag tillslut träffade rätt med fisk.

Pratandet fick en ny innebörd när jag en kväll sa till Moa att hon skulle komma och sitta i soffan med mig och äta vällingen och fick svaret: "Nä. Inte ha mamma." Och satt sen snopen kvar själv i soffan medan Moa gick och satte sig på myskudden...

Moa och pappa bygger Lalla (=nallar)

Det var inte bara jag och Jonas som kände av att Moa hade vaknat en gång i timmen hela natten när det imorse var dags att äta frukost och gå till jobb och förskola. Älskade kaninen heter "din" och nappen heter "bapp".

Överkalix

Då var sista kvällen hemma i barndomshemmet är återigen avklarad och nu är vi på väg söderut igen. Med blandade känslor. Skönt att komma till sitt men så himla tråkigt att lämna alla. Hade lätt kunnat stanna en vecka till! Den här gången har vi spenderat all tid med familjen och inte bokat upp någonting annat. Efter senaste tidens hektiska schema kändes det som ett bra val.

Första morgonen hos mormor kröp Moa upp i mormors tillfälliga säng och hade sagostund. Så mysigt! Och vilken snäll mormor hon har som tar gästrummet (just nu mosters rum ganska ofta, vilket syns på halsduken på väggen) och luftmadrassen så att lilla Uppsala-familjen kan ta det stora rummet där spjälsängen ryms.

Efter morgonmys blev det utflykt till lekparken vid mammans gamla skola. Då var det mellanstadium och nu är det förskola.

Den vita byggnaden här bakom är mitt andra barndomshem Sporthallen. Tänk så många timmar jag har spenderat där!

Gung-gung!

Resten av torsdagen fyllde vi med besök av gammelmormor

Och ännu mer äventyr utomhus med bl.a. en promenad runt morfars jobb

På fredagen flyttade vi hem till morfar och körde rally med dockvagnen

Och lekte med kylskåpsmagneterna

Vi har även hunnit plocka en herrans massa kottar, hälsa på världens bästa grannar och gå på två promenader i byn för att titta på hästarna och ikväll firade vi morfars födelsedag lite i förskott med smulpaj, blåbärsmuffins, blomma och trisslotter. Han fick tre lotter och vann på alla. Vilken grej!

En kanonhelg har vi haft helt enkelt och det är jättetråkigt att den är slut :(