Fram till igår hade jag endast deltagit i Blodomloppet och Bellmanstafetten, så jag hade inte så mycket att jämföra med, men det här är helt klart det roligaste lopp jag har sprungit! Att trippa mellan rötter och stenar och hela tiden fundera på vart man ska sätta nästa steg och vilken väg runt vissa hinder som är den bästa passar mig perfekt. Man hinner aldrig tänka på hur långt det är kvar eller hålla någon nedräkning i huvudet utan det händer saker hela tiden. Sen gjorde nog allt folk som var i vägen på de smala stigarna och tvingade mig att gå vissa bitar att jag inte rusade på för fort i de lätta partierna utan hade krafter kvar när det blev tyngre. Men visst var det väldigt frustrerande att sitta fast bakom några som går när man själv vill springa.
Banan började med 400m uppför en röd slalombacke (100m hög) och där på toppen undrade jag vad sjutton jag hade gett mig in på. Men sen sluttade det försiktigt nedåt en bit så det gick lätt att jogga ur benen och efter ett tag, när mjölksyran var borta, kände jag mig pigg igen, och gjorde det ända till vi kom till vattnet vid 7km. Efter 150m löpning i vatten upp till midjan längst med stranden sprutade det mjölksyra ur låren och jag var så fruktansvärt trött när klättringen upp på nästa bergsknalle började. Som tur var fanns det platåer på vägen upp där man fick lite återhämtning i allafall, annars hade jag fått gå hela vägen. I slutet av banan väntade 100m kärr/dike med stinkande dy och lera som nådde upp till brösthöjd, men all bråte, pinnar, stockar och stenar som fanns i leran gjorde att jag snubblade handlöst flera gånger och jag mer simmade än sprang en bit. Jag hade alltså lera upp till hakan när jag sen sprang upploppet in i mål. Tiden blev 1:30 och plats 352 av 1480, så jag är nöjd. Speciellt med tanke på att träningen inför loppet har bestått av 5st 5km-löprundor under tre veckor...
Jag sprang med 8 andra från jobbet och vi var lyriska efteråt allihopa och är redan taggade på att springa nästa år igen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar