Vi gick ut vid 10 på förmiddagen och Moa var den som sist kom in vid 17-tiden, alldeles rosig och trött efter att ha lekt och säsongspremiärstudsat på grannarnas studsmatta. Frågorna om när vår studsmatta ska tas fram blev inte färre efter att de hade byggt upp sin, men vi tänker nog vänta ut aprilvädret innan den åker fram iallafall. Jag och Jonas försökte oss på att beskära äppelträdet och så började jag rensa bland perennerna i rabatten. Arvid hade fullt upp med att bära kvistar, köra sin gräsklippare och dockvagnen och rulla bilar nerför stenhällen. Alla nöjda och glada med andra ord!
Vi åt lunch och mellanmål ute och det var en besviken Moa som insåg att middagen skulle ätas inne. Försökte förklara att det inte riktigt är så varmt på kvällarna än, men att vi snart kan äta middagen ute också. Vi längtar allihop!
Arvid har varit febrig sedan i torsdagskväll, men var feberfri igår och går på förskolan idag. Moa var dock lite mosig och halvfebrig (strax under 38) i morse, så hon fick stanna hemma medan Jonas jobbar hemifrån. NÄR ska sjukdomarna ta slut?!
En annan stor nyhet jag har att berätta om är att Arvid har fått en ny säng! Han sover numer i en stor säng och det går så bra! Läggningarna är inga problem och när han vaknar kommer han tassande till oss. Så duktig! Nätterna har varit lite stökiga dock, men där bidrar nog febern och förkylningen till minst lika mycket orolighet, så jag vill inte säga att det enbart är pga den nya sängen. Det känns så skönt att bytet är gjort nu. Arvid har sedan länge kastat upp benet på sängens kant, så vi har varit lite oroliga över att han ska häva sig över och ramla ut, men nu hann vi tack och lov byta säng innan det hände.
Spjälsängen bars direkt över till grannarna som väntar smått i maj, så vi har inte längre någon spjälsäng i vårt hus. Så sjukt! Jonas suckar över min sentimentalitet, men jag kan inte låta bli. Det är så många stora kliv som tas nu. Förskola, blöjfritt, bort med skötbordet, bort med liggdelar till vagnen och bärselen, bort med nappflaskor och pipmuggar och fram med riktiga glas istället. Min bebis börjar bli så stor och samtidigt som jag gläds över den nya fasen som kommer och allt vi kan göra nu när barnen är lite större så gråter hjärtat över att bebistiden är över (för den här gången...!?! ;) )