Helgen innan midsommar åkte jag och Moa upp till Överkalix tillsammans med min moster och min kusin Rickard. Anledningen var att ta farväl av vårt älskade Marsjärv. Vi fick en fin sista helg där tillsammans med mamma, men känslorna var många hela tiden. Så sorgligt att vi aldrig mer ska åka dit. Aldrig träffas där hela släkten och trängas i det alldeles för trånga köket och umgås och äta god mat. Allt det kan och kommer vi göra någon annanstans istället, men aldrig mer där.
Det sista vi gjorde innan vi åkte därifrån var att jag och Moa plockade en stor bukett med smörblommor och andra blommor och ställde på bordet. Vi lämnade huset med värme och kärlek och förstås mycket vemod och sorg.
Huset såldes redan samma eftermiddag till ett par som ska bo där året runt med renar, höns och får. Det känns så fint! Tänk att huset ska få leva året runt igen och inte bara några veckor på sommaren. Det känns fint i hjärtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar