Kungsberget

Labyrinten Det svenska vårdsystemet

Från Sjukvårdsupplysningen till Gyn-akuten till barnmorskan till husläkaren till företagshälsovården. Det ena telefonsamtalet efter det andra och den enda som väl inte frågat "varför ringer du hit?" är väl sjukvårdsupplysningen. Alla andra menar att jag skulle ringt någon annanstans än till just dem för att få hjälp med min fråga. Och tro för guds skull inte att jag själv har letat reda på nästa länk i kedjan! Nejdå, telefonsamtalet innan ledde mig till samtalet där på. Förutom företagshälsovården dit jag inte har ringt än. Hoppas att receptfria magkatarrsmediciner ska få mig på banan så pass att jag kan gå till jobbet igen och skulle det sen bli sämre, då bokar jag in en tid med företagsläkaren för att få receptbelagd medicin.

Alla instanser tror att det är magkatarr som lurar...plus eventuellt "långsamt arbetande tarmar" som är otroligt vanligt att få när man är gravid. Jag tolkar det som ett finare sätt att prata om förstoppning. Så, där är vi nu. Jag dricker katrinplommonjuice och äter receptfria Losec och ska nu gå ut på en promenad eftersom det tydligen ska hjälpa tarmarna att nå normal standard igen. Promenaden är i medicinskt syfte, faktiskt! Sen att vi har 8 plusgrader och solsken kan väl inte jag hjälpa?

Jag är förövrigt väldigt glad över att ha en sån förmån som fri läkarvård och en företagsläkare på arbetsplatsen! Annars hade jag fått vänta TVÅ VECKOR på att få en tid hos min husläkare. Två veckor! Hur gör alla andra, som inte har samma förmån som vi? Ligger i plågor i sängen i två veckor och ber på sina bara knän att ingen mer akut behövande ska komma och sno tiden framför näsan på en när tiden äntligen närmar sig? För det kan tydligen också hända. Det förklarade sköterskan vänligt. En sköterska som förövrigt frågade mig hur man stavar till Losec. Borde jag kanske byta husläkarmottagning?

De jag har frågat (gynmottagning och barnmorska, input från sköterskan ovan ger jag som sagt inte mycket för) säger att jag inte behöver oroa mig för bebis välbefinnande trots att jag själv mår skit...så...ja...jag försöker intala mig det helt enkelt. Mer än så kan jag faktiskt inte göra.

Nu: Ut och gå!

Sjukstuga

En härlig dag i skidbacken slutade med magkramper i soffan. Om det är gravidrelaterat, ett virus eller min j*vla magkatarr kan jag inte uttala mig om, men efter en sömnlös natt fanns det inte en chans att jag skulle orka gå till jobbet...så det var bara att sjukanmäla sig och stanna under täcket. Kramperna är borta sen länge, men matlusten finns inte där och huvudvärken är konstant.Värdelöst!

Hungerkänslorna är som bortblåsta, men jag har nyss petat i mig en smörgås iallafall....jag VET ju att jag måste äta, så jag försöker så gott det går. Och dricka. Vatten, vatten och ännu mer vatten. Förhoppningsvis mår jag bättre imorgon.

Ojdå...

Gör mig redo för en dag i Kungsberget och stöter på följande problem (se bild). Nåja, med en hårsnodd till hjälp ska det nog ordna sig :-)

En blyg liten kotte

Ultraljudsundersökningen gick bra. Hjärta, hjärna, magsäck, njurar, urinblåsa, lårben...allt såg så fint ut. Det enda som ställde till det lite var att vår bebis inte hade lust att vara med på bild! Barnmorskan körde runt på magen från alla vinklar, tröck och bökade, men nej då. Tillslut blev bebis så less på allt ståhej så den vände ryggen till och höll en hand för ansiktet ;-) Men tillslut fick vi äntligen se profilen med lilla näsan och munnen som öppnades och stängdes. "Skam den som ger sig!" sa barnmorskan nöjt och frös snabbt bilden :-)

Resten av dagen har gått i rasande fart med en fullspäckad dag på jobbet. Nu är vi hemma och mätta i magen, så nu kan vi krypa upp i soffan och titta på bilderna av den som bökar runt i min mage. Utanpå känns ingenting än, men inuti får jag små buffar då och då. En fantastisk känsla!

Bildtext: På ena vilden visar bebis upp positionen fällkniven. Mycket effektiv. Barnmorskan kan inte mäta nånting ;-) På den andra bilden ser ni huvudet i profil. Näsa och mun syns tydligt.

Nära nu!

Imorgonbitti kl.8 får vi se hur vår lilla skatt mår i magen. Jonas vill veta kön medan jag är tveksam. Vet inte varför jag tvekar...kanske för att jag helt enkelt tycker det är bra nog att få höra att allt är bra med den lill*? Eller kanske för att jag inte tycker att man ska öppna julklapparna innan julafton? :-) Men vem vet...jag kanske ångrar mig när vi väl är där? Rapport kommer imorgon!

God natt!

Vitaminboost

Började dagen med en smoothie sprängfylld med vitaminer. Ett perfekt sätt att göra slut på yoghurt som närmar sig sitt bäst före-datum och övermogna bananer. Lite frusna hallon och havregryn på det och du har mixat ihop nåt riktigt gott! Sitter nu på tåget till Södertälje. Åsa och Sylvia hoppar på längs vägen och i Södertälje väntar besök hos Linn, hennes man Cris och deras lille son Otis. Ser fram emot en dag med massa prat och bebisgos!

Var för övrigt väldigt nöjd över att mitt första mobilinlägg gick så smidigt...ända till jag såg att rubriken var felstavad...tyvärr kan jag inte lova att det inte kommer att hända igen. De. Här gången verkar bilden bli på sne. Något jag inte lärt mig göra nåt åt än.

Kram och trevlig lördag!

Bilebevis

Här är lillen 13v gammal och att få se att den faktiskt fanns där inne var en stor lättnad. Nu längtar vi till på onsdag då vi förhoppningsvis får se att allt fortfarande ser fint ut.

En spännande resa

Att bo långt ifrån nära och kära när det händer omvälvande saker i ens liv har oändligt många nackdelar och inte särskilt många fördelar...ingen faktiskt. Att inte kunna ses så ofta som man vill är tråkigt och även om ett telefonsamtal kan vara hur trevligt som helst så är det inte samma sak. Nu när vi har stora saker på gång här i Uppsala känns det inte mer än rätt att försöka lägga manken till och göra vad vi kan för att familj och vänner ska kunna följa resans gång så gott det går. Så gott det går är tills vidare via den här bloggen där mitt mål är att dokumentera vår vardag, vår längtan och vår väntan med bilder och finurliga texter. Jag har gjort bloggförsök tidigare men det rann ut i sanden eftersom jag tyckte att jag inte hade något intressant att blogga om...men det har jag sannerligen nu! :)

Ni som läser vet redan förmodligen vad det handlar om, men jag säger det ändå. Bara för att det är så underbart häftigt att ta orden i sin mun (eller ja, att skriva dom på sin skärm = nästan samma sak i dagens digitala samhälle): Vi ska få en bebis! En alldeles egen underbar liten bebis! Vi gick in i v.18 idag och om 6 dagar är det dags för ultraljud. Behöver jag säga att vi längtar?



Just nu tror jag att jag har större sömnbehov än bebisen, så det är snart dags att krypa ner i sängen.

Sov gott!