Labyrinten Det svenska vårdsystemet

Från Sjukvårdsupplysningen till Gyn-akuten till barnmorskan till husläkaren till företagshälsovården. Det ena telefonsamtalet efter det andra och den enda som väl inte frågat "varför ringer du hit?" är väl sjukvårdsupplysningen. Alla andra menar att jag skulle ringt någon annanstans än till just dem för att få hjälp med min fråga. Och tro för guds skull inte att jag själv har letat reda på nästa länk i kedjan! Nejdå, telefonsamtalet innan ledde mig till samtalet där på. Förutom företagshälsovården dit jag inte har ringt än. Hoppas att receptfria magkatarrsmediciner ska få mig på banan så pass att jag kan gå till jobbet igen och skulle det sen bli sämre, då bokar jag in en tid med företagsläkaren för att få receptbelagd medicin.

Alla instanser tror att det är magkatarr som lurar...plus eventuellt "långsamt arbetande tarmar" som är otroligt vanligt att få när man är gravid. Jag tolkar det som ett finare sätt att prata om förstoppning. Så, där är vi nu. Jag dricker katrinplommonjuice och äter receptfria Losec och ska nu gå ut på en promenad eftersom det tydligen ska hjälpa tarmarna att nå normal standard igen. Promenaden är i medicinskt syfte, faktiskt! Sen att vi har 8 plusgrader och solsken kan väl inte jag hjälpa?

Jag är förövrigt väldigt glad över att ha en sån förmån som fri läkarvård och en företagsläkare på arbetsplatsen! Annars hade jag fått vänta TVÅ VECKOR på att få en tid hos min husläkare. Två veckor! Hur gör alla andra, som inte har samma förmån som vi? Ligger i plågor i sängen i två veckor och ber på sina bara knän att ingen mer akut behövande ska komma och sno tiden framför näsan på en när tiden äntligen närmar sig? För det kan tydligen också hända. Det förklarade sköterskan vänligt. En sköterska som förövrigt frågade mig hur man stavar till Losec. Borde jag kanske byta husläkarmottagning?

De jag har frågat (gynmottagning och barnmorska, input från sköterskan ovan ger jag som sagt inte mycket för) säger att jag inte behöver oroa mig för bebis välbefinnande trots att jag själv mår skit...så...ja...jag försöker intala mig det helt enkelt. Mer än så kan jag faktiskt inte göra.

Nu: Ut och gå!