Att bo långt ifrån nära och kära när det händer omvälvande saker i ens liv har oändligt många nackdelar och inte särskilt många fördelar...ingen faktiskt. Att inte kunna ses så ofta som man vill är tråkigt och även om ett telefonsamtal kan vara hur trevligt som helst så är det inte samma sak. Nu när vi har stora saker på gång här i Uppsala känns det inte mer än rätt att försöka lägga manken till och göra vad vi kan för att familj och vänner ska kunna följa resans gång så gott det går. Så gott det går är tills vidare via den här bloggen där mitt mål är att dokumentera vår vardag, vår längtan och vår väntan med bilder och finurliga texter. Jag har gjort bloggförsök tidigare men det rann ut i sanden eftersom jag tyckte att jag inte hade något intressant att blogga om...men det har jag sannerligen nu! :)
Ni som läser vet redan förmodligen vad det handlar om, men jag säger det ändå. Bara för att det är så underbart häftigt att ta orden i sin mun (eller ja, att skriva dom på sin skärm = nästan samma sak i dagens digitala samhälle): Vi ska få en bebis! En alldeles egen underbar liten bebis! Vi gick in i v.18 idag och om 6 dagar är det dags för ultraljud. Behöver jag säga att vi längtar?
Just nu tror jag att jag har större sömnbehov än bebisen, så det är snart dags att krypa ner i sängen.
Sov gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar