onsdag 25 juli 2012

Rapport från bebisbubblan

Tänkte att ni ska få höra lite om hur vi har det i vår alldeles egna lilla värld...men först en tillbakablick över de sista dagarna av vårt gamla liv :)

Onsdag: ett blogginlägg om att jag börjat packa BB-väskan..och det var väl en himla tur att jag äntligen fick tummen ur! (Färdigpackad hann den aldrig bli..men det gick bra ändå.) I övrigt mår jag lika bra som vanligt och vi hänger med Jonas, Therese och Ester på eftermiddagen och kvällen. Promenerar till lekparken, äter middag osv och Therese säger att jag är oförskämt pigg och att hon tror att bebis tänker stanna länge i magen.

Torsdag: Vi åker ut i Stockholms skärgård. Till skärgården! I Stockholm! Hur tänkte vi? Jo, såhär: jag mår hur bra som helst och vi vill göra saker istället för att bara gå hemma och vänta på nåt som kan vara tre veckor bort...så vi drog iväg. Mötte upp Sylvia och åkte ut till Fjäderholmarna där vi hade en superhärlig dag i det fina vädret. Strålande solsken..inte varje dag det händer den här sommaren...

Fredag: Dejt med barnmorskan 10:30. Vi cyklar in till stan, mäter magen och kollar blodtryck. Allt ser fint ut. Bokar in en ny tid 27/7 ifall bebis bestämmer sig för att låta mig gå över tiden. Gör några ärenden på stan och sen cyklar vi hem. Hemma ca 11:30. Vi fikar på balkongen kl.12. Jag äter två mackor för jag är hungrig igen. Är även trött, så jag går och lägger mig på sängen. Somnar på stört. Vaknar till 12:30, men Jonas tycker jag kan sova mer eftersom vi ändå inte har nåt planerat för dagen. Somnar om direkt. Sen händer väldigt mycket på väldigt kort tid!

12:45 går vattnet utan minsta förvarning och sen hinner vi med att åka in till Förlossningen på koll, åka hem igen och åka tillbaka för att sedan kl.19:34 ha världens sötaste lilla unge hos oss. Det gick fort och jag upplevde smärtor jag aldrig varit i närheten av förut...men vi klarade det, jag och Jonas. Bebis, som var en liten tjej, är äntligen här och har fått namnet Moa. Kan vara amningshormoner och baby blues som talar nu, men shit vad stolt jag är!

Sedan i lördags då vi kom hem har vi varit totalt instängda i bebisbubblan. Vet varken vilken dag eller tid det är och om solen skiner eller om det regnar, det struntar vi i. Vi ammar, myser, byter blöjor, sover alldeles för lite, äter när magen skriker och är allmänt bortkopplade från verkligheten. Imorse var vi dock tvugna att ta med Moa ut i stora, vida, farliga världen för återbesök på BB. Jag blev nervös redan igår, men det var förstås helt i onödan. Allt gick så bra. Fina tjejen fick A+ på besiktningen och en guldstjärna för gott uppförande, så det var två stolta föräldrar som åkte hemåt igen. Stolta och lättade. Vi tog oss dit och hem igen utan några som helst problem!

Det var en rapport från oss. Vi mår bra, men känner helt enkelt inte för att träffa så många andra just nu. Vi håller oss hemma och ljudet på telefonen är avstängt. Försöker svara på SMS och ringa upp folk som ringt, men det är svårt att hinna med alla, så om vi inte hört av oss än så snälla, ta inte illa upp. Er tur kommer så småningom! :)

Och sist men inte minst: Stort TACK för ALLA grattishälsningar som kommit från olika håll!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar