torsdag 7 januari 2016

Slutet på amningen

De sista dagarna på 2015 blev också de sista dagarna med amning. Arvid blev svårare och svårare att hålla fokuserad på att äta vid bröstet och så fort någon mer var i rummet gick det typ inte alls. Så, med sorg i hjärtat bullade jag upp kuddar i soffan och hade en sista och jättemysig amningsstund bara Arvid och jag. Försökte suga i mig varenda sekund av den, för jag visste att det var den sista. Sen har jag saknat det emellanåt, men mest för att jag vet att det är slut nu. Jag fattar inte varför jag ska ha sån ångest inför varje nytt steg med Arvid? Med Moa var varje nytt steg bara spännande, dkände jag nästan aldrig såhär. Verkligen helt annorlunda denna gång! Inte alls samma strävan framåt utan snarare bakåt...haha.

Arvid har däremot visat noll saknad av amningen sedan dess. Han äter mellanmål i stolen med god aptit och somnar sen i vagnen eller sängen och alltså inte ätandes i min famn. Inte ens när han är trött och jag håller honom i famnen visar han intresse för att få äta, så det var dags nu. Och det gör ju att det känns lättare även för mig, såklart.

Nytt år, nya rutiner. Och liten blir (tyvärr?) ännu större.

En alldeles färsk liten plutt. Älskade, älskade barn!

2 kommentarer:

  1. Åh vad jag verkligen gillar din blogg! Det är så härligt ärligt och fullt av igenkänning... Att "köpa" lite tid med tv:n/plattan förekommer absolut här med:)

    Förstår helt känslan med amningen, det är nog på sluttampen här med=/ Med första var det som att man inte riktigt kunde vänta på att de skulle lära sig nya saker (även om jag hade en liten "inte-bebis-längre-kris" när Alva var kring 8 månader) men nu är det då helt tvärtom, Ellen kunde gärna få stanna typ nu!

    Ha en fin dag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, tack snälla! Vad glad jag blir :) Det är skönt att få skriva av sig när det behövs och sen är det enbart kul om nån läser och dessutom gillar det jag skriver. Skönt med igenkänning också, även om det är synd att det är tunga dagar för andra också så är det ju skönt att inte vara ensam att känna så...och så är det väldigt befriande att höra att andra också bänkar barnet framför en skärm emellanåt ;) Kram på dig!

      Radera