Vi försöker packa upp, ha strategier, planer och ett mål för varje dag, men hittills går det inte alls i den takt vi vill. Anledningen? Våra älskade barn förstås. Igår har Jonas och Moa lekt i lekstugan och utomhus i allmänhet istället för att Jonas skulle få organisera rådande kaoset i garaget. Men Moa måste ju också få ta tid och få uppleva allt nytt. Såklart. Under tiden de lekte ute var jag inne och donade. Men inte blev det mycket uppackat ändå. För jag hade fullt upp med att röja vardagsstöket med frukostdisk, tömma diskmaskin, vika tvätt, hänga tvätt och amma bebis. Sånt tar också tid och måste också göras.
Efter en playdate med Vide var det middagsracet, bad av Moa, amning i tid och otid med Arvid och läggning av Moa. När hon väl sov, ja då skulle vi sätta igång! Den enda som satte igång något var Arvid. Han startade en maratonamning och en vägran att vara längre ifrån mig än att vi fortfarande hade hudkontakt, så istället för att packa upp kläder har jag ammat, ammat och ammat, burit bebis, gungat bebis, gungat babysitter innehållande bebis och bytt blöjor. Produktiv kväll! Jonad kunde dock ta tag i garaget, så där är det nu mycket bättre ordning. Alltid nåt!
Men trots stt vi inte kommit så långt har vi haft bra dagar och vi njuter av livet i huset. Det är nåt speciellt med att bo i flyttkaos också. Ett tag. Nån dag till. Sen kommer stressen att komma, det vet jag.
Tingelingelingetåget går...
Utnyttjar vardagsrummets takhöjd på bästa(?) sätt
Alltså...hur söt får man bli?!