Dags att säga hejdå

Idag får köparna tillträde till lägenheten. Kanske är det jag som är konstig, men fast det känns så himla härligt och rätt med hus så känns det så vemodigt att tänka att vi aldrig ska vara i lägenheten igen. Någonsin. Den är så fin och bra och jag gillar den verkligen. Men på tredje våningen mitt i stan är inte det rätt plats för oss nu. Vi vill ha lugnet, tryggheten och gräsmattan som huset för med sig. Så det blir bra det här. Men det är ändå tråkigt att säga hejdå till vårt liv i stan.

Villalivet då? Jo, det är kaos i hela huset, men igår, efter middagen, knackade vännerna på och frågade om inte Moa ville komma och hoppa studsmatta med Vide hos hans kusiner (våra grannar tvärs över gatan). Så barnen hoppade i en halvtimme medan vi pratade i kvällssolen och sen, efter kvällssmörgåsen, somnade Moa ovaggad i sin säng. Det här låter otroligt präktigt och tillrättalagt, men är helt sant och jag njöt varje minut. Just nu lever vi vår villadröm. Fråga oss igen mitt i vintern om det fortfarande är lika kul...