Det hände nåt med Arvid medan vi var i Thailand. Från att ha suttit rätt stilla, hasat sig fram på rumpan en halvmeter eller ålat dubbelt så långt och sen varit nöjd så är han nu som en virvelvind! Han har en rolig stil där han till hälften hasar fram på rumpan och till hälften kryper betydligt snabbare och målinriktat än förut. Han pekar på saker och gör underbara små ljud och pekar i riktningar han vill bli buren, han tittar på leksaker och "pratar" högt och ljudligt med dem och framförallt så vill han dra sig upp mot allt han kommer nära. Att ta sig upp går bra en gång av tre kanske, men när han väl står så står han stadigt mot det han håller i. Han går vingligt längst med bordet och släpper för att sätta sig (dunsa) ner på rumpan. Han springer fram med gåstolen och skriker av lycka när han susar fram, ofta i sällskap av Moa. Han går stadigt när han håller i våra händer och plötsligt stannar han och släpper händerna och står själv. Och han blir så arg när det inte går som han vill eller om vi inte går med honom dit han vill! Han är väldigt svår att klä på emellan åt också. Han ålar sig och skruvar sig runt i famnen till han hamnar på golvet och kvar sitter vi med hans ytterkläder i handen.
Denna förvandling är så häftig! Denna lilla, stillsamma bebis har blivit sin egen person med en vilja att upptäcka, att prata och att göra sig förstådd. Och är verkligen inte rädd att visa om nåt är fel. Hans storasyster är envisheten själv och jag kan inte undgå att ana vart det barkar även med detta barn ;)
Att leka i storasysters kök är en stor favorit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar