Terrorattack, skräck och tacksamhet

Jag jobbade på Kungsholmen igår och skulle åkt till Solna och Mall of Scandinavia med Åsa och Carro imorgon och Nisse var på Drottninggatan förra helgen, men tack och lov var ingen på fel ställe idag. Det som har hänt i Stockholm berör mig så mycket! Det är så otäckt, grymt och overkligt. Och så nära. Jobbmailens inkorg fylls av mail från kollegor som tack och lov bekräftar att de är okej och att de tillslut har tagit sig hem.  Facebook fylls av inlägg av vänner som öppnar sina hem för dem som inte tar sig från Stockholm ikväll och av inlägg där folk hälsar att de är okej och i säkerhet.

Och här hemma köper vi pizza och äter tårta för att fira faster Emmas födelsedag (om än med måttlig stämning) och Moas största bekymmer är om de på pizzerian kommer att bjuda henne på en klubba eller inte. Det där klubbfokuset provocerar mig något enormt just idag. SKIT I KLUBBAN! Det sker hemska saker i världen och i Sverige. Vem orkar bry sig om ifall hon får en klubba eller inte?! Men jag säger såklart inget av det till henne, för samtidigt är jag också så innerligt tacksam och lättad över att klubban får vara hennes största problem idag och att hon får vara barn och få leva i sin skyddade värld utan ondska och skräck. Med lite otur hade det kunnat vara så mycket värre.

Till våra nära och kära: vi älskar er och saknar er!