Det är mycket nu!
I fredags eftermiddag kom den första snön! Jag bytte till vinterdäck på cykeln på torsdagen efter jobbet och var väldigt mallig över min utomordentliga timing sen.
Moa fick känna på snö för första gången i sitt liv på söndagsmorgonen. Det var ingen hit. Hon stod som en staty med armarna rakt ut från kroppen och undrade när vi tänkte plocka upp henne igen. Röra sig tänkte hon inte göra. Inte heller känna på snön, fast hon hade handskar på sig. Jag strödde lite snö på hennes ena handske och då kved hon ynkligt till vi borstat bort varenda flinga. Då var hon nöjd igen. Hon reagerade precis på samma sätt med sanden i Thailand, så vi vet att det går över. Man får ta det i hennes takt helt enkelt. Vårt lilla betongbarn ;-)
I helgen har vi köpt de första julklapparna, men det är många kvar att bocka av än. Efter shoppingen åkte vi på glöggfika hos Vide. Mycket trevligt! Massa gott fika för föräldrarna och lek och bus för barnen. Och bananer och Digestive-kex. Moa hade så kul med alla barnen. Nästan alla var några år äldre, så hon och de andra småttingarna sprang efter de större, lekte kurra gömma, byggde klossar och bara härjade på. Så himla kul att se. Jag blev alldeles varm i hjärtat av att se henne leka så. Vår stora, duktiga tjej! Hon brydde sig knappt om oss alls. Hon kom ut i köket då och då för att kolla om vi var kvar. Sen gick hon igen. Det ska kanske tilläggas att vi föräldrar förstås turades om att hålla ett vakande öga på småttingarna, de fick inte härja helt fritt. När vi kom hem fick Moa middag och sen ville hon sova. Det fick hon förstås inte. Istället läste vi några böcker innan vi slog på Barnkanalen, såg på julkalendern och mös i soffan hela familjen. Moa satt som en trasa mellan oss och bara tittade rakt fram. Sen slocknade hon nog innan huvudet tog i kudden vid sjusnåret.
Imorse hälsade vi på på Moas dagis! Vi fick träffa fröken Erika som visade oss runt och berättade om hur de jobbar, hur dagen ser ut, vad man behöver ha med sig dit och så vidare. Moa gillade stället från första stund. Hon sprang runt och tittade på alla grejer, visade fröken vilka fina bilar hon hade hittat m.m, så det där blir nog bra när det är dags på riktigt. 20 januari smäller det; då börjar inskolningen! 3 februari är det sen dags på riktigt, för då börjar Jonas jobba igen. Återigen. Vilken stor tjej vi har! Jag imponeras nästan dagligen över allt hon kan, hur snabbt och hur gärna hon vill lära sig saker och hur hon kan kommunicera för att visa vad hon vill.
Det var en uppsats om de senaste dagarna. Bilderna uteblir tyvärr. Får ta revansch en annan gång. Jonas och Moa är i Stockholm och jag har tränat efter jobbet och sen fastnade jag här, men nu är det dags att ta tag i middagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar