Sista rycket och en efterlängtad lekdejt

Nu kör vi sista rycket på OS. Ska nästan bli skönt när det är slut. Inte lätt att vara intresserad på riktigt, så där så man måste se allt, läsa allt, ha koll på allt osv. Man blir ju helt slut! Idag ska vi till exempel synka en efterlängtad lekdejt med Vide med lunch, sovstund, femmil och hockeyfinal. Hej och hå! Och heja Sverige!

Igår hängde vi med morbror och Moa var förstås överlycklig. Så synd att man inte kan lägga upp filmer här, då hade ni fått se deras lördagsdisco. Helt fantastiskt gulligt!

Nu är det dags att ta sig ur sängen och upp till resten av familjen och frukosten. De andra två har varit uppe ca 20min eftersom Moa blåste på till efter 8. Varför händer inte det när det är min tur att ta morgonen? Igår var det minsann dags att kliva upp kl.6:30.

Såhär ser det ut precis där vi bor. Vår garagenedfart precis bakom Moa. Innergården där bakom. Gaveln på vårt hus till höger om garaget. Det vita blir inflyttningsklart om nån månad. Charmigt med byggarbetsplats? Inte särskilt, men det finns många vattenpölar att leka i på de gropiga och inte ännu asfalterade ytorna!

På väg till affären igår efter sovstunden. Tråkigt med lervälling istället för snö, men så skönt att slippa vinteroverallen!

Disputationsfest och två OS-guld!

I torsdags kom farmor hit och i fredags utnyttjade barnvakten och gick på Marias disputationsfest på Västgöta nation. Det var längesen jag var på en riktig universitetssittning, så alla sånger framkallade många härliga minnen...

O gamla klang och jubeltid...ja, det gick förvånansvärt fort att bli väldigt sentimental.

Vi hade en riktigt trevlig kväll även om man är rätt mör en fredagkväll. Jag var redo att gå hem direkt efter middagen, men att tacka för sig kl.23 kändes lite väl tråkigt så jag höll ut till kl.1 istället. Är rätt nöjd med den prestationen faktiskt. Barnvaktandet gick såklart hur bra som helst. Skönt! 

Både lördag och söndag har vi såklart hoppat i soffan och skrikit av guldglädje och stolthet över vårt fantastiska längdlandslag, men vi har ju även ett barn att ta hand om, så igår eftermiddag tog vi en promenad i området för att Moa skulle få utlopp för allt spring i benen. Termometern visade ofattbara +6,8C, Moa sprang i alla vattenpölar hon såg och när vi var nästan hemma igen hittade hon en sten som hon ville ta med hem

Efter några tappra försök att bära med sig stenen gav även denna envisa lilla get upp och knatade istället iväg mot en ny vattenpöl.

God natt!

Helgen då magsjukan slog till

Vilken misär!

Moa blev ju som sagt pigg rätt snabbt och i fredags var vi hemma alla tre. Jonas var kompensationsledig och jag vabbade av hänsyn till mina kollegor. Jag skulle inte heller vilja ha mig på jobbet när jag har en magsjuk dotter hemma. Nåväl. På lördag morgon var det roliga slut för min del. Först på eftermiddagen fick jag i mig några skedar fil och fick faktiskt behålla dem. Men det var inte slut där, för när jag började se en svag skymt av ljus i tunneln blev det Jonas tur. Så samtidigt som jag var totalt tom på energi och svimfärdig ockuperade Jonas badrummet och mitt i all misär hade vi vår pigga och glada Moa som ville leka. Jag tyckte så synd om....oss alla! Och jag ville gråta över att mamma var så långt bort. Jag saknar min familj ofta, men det här var inte saknad. Det här var ett behov. Jag behövde hjälp och den fanns inte inom räckhåll. Det kändes fruktansvärt och där och då var jag övertygad om att det här inte håller. Vi måste flytta norrut. Innan det här händer igen. (Nu är det inte säkert att nån hade velat komma och hämta Moa ändå eftersom risken att hon hade smittat dem med magsjuka var rätt stor, men det valde jag att ignorera just då)

Nåja, vi överlevde eftermiddagen och kvällen och som den underbart snälla unge hon är somnade Moa snabbt och alldeles själv i sin säng efter välling och godnatt-saga vid 19:30. Jonas låg som ett lik i sängen och jag somnade bredvid honom strax efter 20:30.

Igår hade vi en (till) hemma dag och både jag och Jonas piggnade till ordentligt även om ingen av oss åt någon riktig mat förrän igår kväll. Av respekt för 48h utan symptom-regeln stannar hela familjen hemma även idag, men nu är vi i stort sett återställda och imorgon är vi redo att återvända till resten av världen. Men alltså, vilken pärs det här har varit! Nästa gång magsjukan kommer till oss kommer den av oss som blir nedkräkt först att få ta hand om sjuklingen och den andra blir isolerad i gästrummet och lilla badrummet för att förhoppningsvis kunna hålla sig frisk. Sen är det inte säkert att det hjälper, men vi tänker banne mig göra allt vi kan för att undvika att det här händer igen!

Nu är det frukostdags här. Det är så härligt att få känna hunger!

Några presenter och vab-premiär

Har haft en sån här kopp länge, men nu har jag fyra!

Fick även flera spännande ekologiska tesorter att dricka ur mina fina muggar. Har testat ett grönt och ett svart te hittills och det svarta med blåbär och tranbär var riktigt gott så det kommer jag att köpa igen. Ser fram emot att testa resten också!

Idag är min första vab-dag. Moa mår dock fint. Har inte kräkts sen igår, sov 11h i natt och har ätit med god aptit sen hon vaknade. Till och med varit frustrerad över att vi ger så små portioner. Hon fick smaka lite nyponsoppa till mellis (små mängder mat varje gång och morgon 5:30 kräver förmiddagsmellis) och det var verkligen en hit! "Mmmmmmmm!!!! Mer!" Utbrast hon efter första skeden. Sen fick hon dricka själv ur plastglas så det var nyponsoppa överallt, men det var det värt då hon tyckte det var lika roligt som gott.

Mina älsklingar morgonmyser innan frukost och dagis i början av veckan.

Födelsedag och första magsjukan

Sen sist så har vi haft moster på besök och varit på släktmiddag i Täby. Jag har hunnit fylla år och Moa har åkt på sin första magsjuka. Fullt upp med andra ord!

Moster kom förra fredagen och åkte idag. Kul med besök! Min födelsedag var bra. Jobbade, fick semla på avdelningsmötet (vi får alltid fika så det var inte för att det var min födelsedag, även om jag gärna vill tro det), hämtade Moa på dagis, fick god middag och fikade sen tårta och kakor med min lilla familj, bror och syster. Fick fina presenter och somnade nöjd och glad. Hade bjudit några vänner också, men diverse sjukdomar och föräldramöten satte stopp för det. Istället hade vi tänkt ses under helgen, men det blir ju inte av nu.

Imorse åkte Jonas på jobbresa till Tyskland över dagen och kommer inte hem förrän vid midnatt och då passar Moa på att få sin första magsjuka. Woho! När jag hämtade en nykräkt Moa på förskolan fick jag veta att fyra andra barn och en pedagog från avdelningen redan var hemma och kräktes, så att vi åkte dit kom därför inte som nån större chock. Hade dock uppskattat att få veta detta redan när jag lämnade henne i morse, för då hade jag helt enkelt tagit med henne hem igen och struntat i att åka till jobbet. Men men, det är väl bara att acceptera att det här är vardagen numera. Eftersom magsjuka smittar nåt kopiöst tänker jag stanna hemma från jobbet imorgon oavsett om jag blir sjuk eller inte. Moa blir hemma också såklart och även Jonas som får kompensationsledigt pga lång dag idag. Tjuvstart på helgen helt enkelt. Sen får framtiden utvisa om vi ska spendera den i badrummet eller om vi får göra nåt roligare.

Lilla skruttan sover nu och har gjort så sedan 18:40. Hon somnade i min famn i soffan efter att ha ätit en deciliter välling (vågade inte ge mer). Vällingen har fått stanna hittills, så även om den förmodligen kommer upp under natten borde hon ha hunnit tillgodogöra sig lite av energin som finns i den innan dess, så det känns bra. Läskigt det där med uttorkningsrisken tycker jag! Så att vällingen har fått stanna är ett steg framåt från i eftermiddag. Då gav jag henne en matsked vatten och sen kräktes hon fyra gånger inom 45 minuter. Det var inte så kul.

Nu ska jag äta en smörgås, har inte ätit mer än en kopp yoghurt sen kl.11 idag. Matlusten har inte direkt varit på topp. Sen ska jag krypa upp i soffan och vänta på att magsjukevirusarna hittar till mig också. Oj vad jag ser fram emot det här!

Andra inskolningsveckan

Denna vecka har Jonas lämnat Moa på dagis vid 10 på förmiddagen och sen hämtat vid 15 varje dag och det har gått hur bra som helst! Vissa dagar har hon förstås varit ledsen precis när han har gått, men det har snabbt gått över och det har gått bra med både mat och sömn. En av dagarna hade Moa till och med somnat först av alla, mitt bland barn som mumlar, nynnar och rör sig...mitt barn!? Helt otroligt! En av dagarna ville hon inte äta lunch, men övriga dagar har hon även ätit bra. Vår duktiga, stora tjej!

På måndag är det sen dags. Dags för mig och Jonas att gå till jobbet, dags för Moa att gå till dagis och dags för dagiskarusellen att starta på riktigt. Undra hur många dagar det hinner gå innan vi rapporterar in första VAB-dagen? Nån som vill gissa? Vi går båda ner till 90% och Moa kommer att vara på dagis 8:30-15:30 alla dagar.

Igår fick vi storfrämmande av moster Erika och när hon och Nisse klev in genom dörren blev Moa så glad att hon inte visste vart hon skulle ta vägen. Istället sprang hon runt runt här och skrattade och tjoade en stund innan hon kunde lugna ner sig lite. Sötungen. Efter middagen ville hon sen mysa i soffan med dem båda och helst i bådas famn samtidigt. Det gör mig så varm i hjärtat att se att hon tycker om dem så mycket!

Idag ska vi iväg på släktmiddag hos vår moster i Täby. Ska bli trevligt! Vi tänker låta Moa sova hur länge hon vill nu på dagen och så låta henne vara vaken sent ikväll istället och då förhoppningsvis slippa lägga henne där. Istället åker vi hemåt när hon inte orkar längre. En ny taktik för oss, vi får se hur det går.