BF som i barnfritt

Idag tog farmor flyget hem till Övik och med henne följde Moa. När jag fick smset att allt gått bra och att de var hemma i Idbyn och lekte brände tårarna i ögonen. Min älskade lilla flicka är så långt bort från mig! Ok att vara ifrån henne i stan, det är vi ju varje vardag, men att hon är 55mil bort, det vill varken jag eller Jonas tänka på. Och att hon inte ligger hemma i sin säng nu känns också mycket märkligt. 

Efter jobbet åkte vi och hämtade indisk mat som vi sen åt i soffan, det var ett tag sen sist och det gäller att passa på. Sen dess har vi packat och röjt för imorgon åker jag till Överkalix och Jonas sätter sig i bilen till Övik. Att vi delar upp oss är en lång historia som började med fjällvandringsplaner och som slutade med vila pga senaste tidens stress- och utmattningssymptom. Så såhär i efterhand är det onödigt att vi delar på oss men nu har jag ju en flygbiljett så då åker jag upp ändå. Ska vila, vila, vila. Sen kommer min fina familj till Överkalix efter några dagar. Förhoppningsvis till en mamma fulltankad med sömn och energi.

Semestern kan börja!