Vinter igen

I morse hade vi regn och 7 plusgrader. Alltså så som största delen av hösten och vintern också har sett ut. Hurra! Det var mycket bättre med 27 plusgrader och solsken...

Moa hoppar studsmatta hos grannflickan och alla tre tjejerna vinkar glatt till Arvid som mer än gärna hade varit på studsmattan med dem istället för med mamma på andra sidan häcken.

I vanlig ordning drar vi väl igenom en sammanfattning av vad som hänt sen sist.

Övikshelgen var bra. Fint väder och barnen hade jättekul. Speciellt Moa som fick kasta pinnar i ån, se på fiskar, leta insekter, spela badminton, göra armband och halsband och säkert hundra saker till. Fullt ös var det iallafall och aktivteterna tog aldrig slut! Arvid blev väldigt klängig och gnällig mot slutet av helgen så vi tänkte att han kanske hade fått nog av allt ståhej och alla människor och behövde komma hem till lugn och ro igen, för han var sig verkligen inte lik. Men sen i tisdags såg vi att en kindtand hade börjat spricka fram i överkäken, så det var nog mer det än något annat som störde honom under helgen. Lilla plutten.

På fredagseftermiddagen/kvällen hade vi barnvakt över läggningen för båda barnen för första gången. Halleluja! :) Jag och Jonas åkte till Jan och Eva där det blev jättetrevlig kväll med god mat, lite vin och massor med prat och skratt. Vid midnatt kom farfar och hämtade oss och kunde glatt berätta om hur bra allt hade gått och att barnen hade somnat på en gång på kvällen. Vi hade blivit lovade sms av farmor när barnen hade somnat, men farmor hade visst somnat i soffan direkt efter läggningen och sovit hela kvällen, så nåt sms kom aldrig ;)

Moa tog en powernap mellan två kuddar i väntan på besöket.

Förra veckan gick verkligen i ett, både på dagarna och kvällarna. Jag jobbade sent i tisdags och Jonas var iväg och träffade Andreas i onsdags och på annan AW i fredags. Jag och barnen fick besök av Anki och Christine på fredagseftermiddagen, så det gick ingen nöd på oss alls. Barnen fick bästa leksällskapet ända fram till läggdags och vi vuxna hann prata ikapp oss om jobb och annat. Guld värt och jättetrevligt! Mina kloka mentorer. Jag är så glad över att vi fortfarande har sån fin kontakt trots att det har gått över två år sedan vi slutade jobba tillsammans.

I torsdags hämtade Jonas ett släp från jobbet och så åkte han till återvinningen med massa bråte på torsdagskvällen. Så skönt! Bland annat kastade vi två trasiga kylskåp, emballage från studsmattan och annat och sist men inte minst en hel stor buske som vi passade på att såga ner och bära bort när vi ändå hade släpet hemma. Hela den sidan av trädgården blev så stor och ljus när den där yviga saken försvann. Den var drygt 2m hög och minst lika bred. Nu kanske vi kan få gräsmatta istället för mossa där den har stått och så får vi plats med en torkvinda utanför tvättstugan. Perfekt.

I lördags var vi iväg på årliga släktmiddagen med mina mostrar, morbröder och kusiner. Det var trevligt, men när vi åkte därifrån kände jag att jag inte hade hunnit prata med någon av dem. Istället gick all tid och fokus åt till barnen som inte var helt lätta att ha med sig den dagen. Det var rätt trångt med alla människor, en del fina saker på lite för låg höjd och dessutom en hund som smög omkring i huset, så vi fick ju passa på Arvid precis hela tiden för att han inte skulle klamra sig fast i hunden eller riva ner någon vas och Moa hängde och klängde i mina byxben eftersom hon var blyg. Båda barnen sov bra i bilen på vägen dit så jag hade hoppats att de skulle hålla lite längre än normal läggningstid på kvällen, men inte heller det gick som jag ville. Så nej. Tyvärr ingen höjdare. Men kul att se alla var det ju iallafall och maten var god. Det pratas om en bygdegård och knytkalas till nästa år och det tror jag på. Mer utrymme, bättre plats för alla att sitta ner och äta och mindre saker att riva i för klåfingriga barn ;)

Släkten del 1

Släkten del 2

Del 3, dvs merparten av kvinnorna och alla barn, befann sig i köket...