Nu har jag snart gjort fyra dagar på mitt nya jobb och hittills känns allt verkligen jättebra. Kollegorna är trevliga och projekten verkar spännande och vad det egentligen är tänkt att jag ska bidra med klarnar för varje dag som går.
Jag började dock nya jobbet jätteförkyld med ont i halsen och en röst som får en kråka att låta vacker. Nu har dock det mesta lagt sig och om några dagar är jag nog helt frisk. Men alltså, det var längesen jag hade jätteont i halsen i över en vecka. Trodde på allvar att det var halsfluss där ett tag. Men sen började det spänna i käkarna och tänderna och trycka i bihålorna, så då var jag inne på bihåleinflammation istället. Som tur var så verkar det ju inte ha varit något av det.
Förra helgen spenderade vi ju i Övik, och där var det en del drama faktiskt. Farmor och farfar hade en liten snöplätt kvar på gården, så då fick farmor och pappa för sig att Moa skulle få åka lite pulka (här är jag faktiskt tacksam att jag låg inne och vilade istället). Moa kiknar av skratt när man drar på lite, så i sin iver att få Moa att skratta ännu mer drog pappan på lite för hög fart i en sväng, vilket resulterade i att pulkan åkte upp mot en iskant och välte. Stackars barnet i pulkan åkte med ansiktet före ner i snön och såg sen ut som att hon hade kramat ett rivjärn som sen slagit henne över läppen. Hon såg faktiskt eländig ut. Att denna lilla fadäs ägde rum timmar före fasters 30-årskalas var ju extra olyckligt, eftersom Moa då fick gå på kalas alldeles sönderriven på höger kind och med en fläskläpp under näsan. Nåväl, det var nog värre för alla som såg henne än för henne själv, för hon verkade helt oberörd. Sen får man ju förundras över små barns läkekött, för redan i går morse hade nästan alla små sårskorpor trillat av. Och inga ärr kan vi se heller. Skönt! Stackars Jonas har haft sånt dåligt samvete över det där i flera dagar! Han som bara ville göra henne glad. Men förutom detta och det faktum att min förkylning slog till på riktigt i fredagskväll var helgen i Övik bra :)
Nu är det dags att återgå till dokumentläsningen. Ett nödvändigt ont som nyanställd...men man orkar faktiskt inte läsa hur många policys hit och dit som helst utan att ta en liten paus emellanåt. Tyvärr är nog min paus slut nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar