torsdag 25 september 2014

Tandläkarbesöksrapport

Jag gillar att göra nya långa ord, så rubriken känner jag mig rätt nöjd med faktiskt. Men inte alls lika nöjd som jag är över hur bra tandläkarbesöket gick imorse. Tandläkaren var snäll och glad och lyckades, efter att ha fått nobben första gången, leka sig till att få se in i Moas mun. Efteråt fick Moa välja en tandborste och var så glad och stolt! Vi fick även information och tips (några som ska provas redan ikväll faktiskt) om hur man lyckas borsta en tvåårings tänder på bästa sätt. Moa är väldigt tillmötesgående 99 gånger av 100, så det är inte det. Utan snarare lite tips om hur man lättare kommer åt i den lilla munnen.

Sen frågade tandläkaren lite om Moas matvanor, vad hon dricker när hon är törstig och hur ofta hon äter sötsaker. Efter att ha svarat att barnet aldrig har smakat, eller ens känner till, nåt annat än vatten och mjölk, aldrig ätit godis och inte tycker om kex, kakor eller fikabröd över lag var jag tvungen att lägga till att hon faktiskt har ätit och tycker om isglass och kanelbullar och att hon har fått smaka fikabröd men själv sagt att hon inte tycker om eller vill ha. Ville ju inte få tandläkaren att tro att jag är helt rabiat och stackars Moa aldrig får smaka/äta nåt annat än mat, vatten och frukt. Efter avslutat besök fick Moa välja en liten figur ur en ask, precis som jag själv gjorde när jag var liten. Kändes stort på nåt vis; att jag nu har ett eget barn som får välja grej efter att ha varit duktig hos tandläkaren. Moa valde en liten groda med glitter på bakbenen. "Titta mamma, den blinkar!"

En glad och förväntansfull Moa lägger pussel i väntrummet imorse.

Att börja arbetsdagen kl.10 gör ju att den förskjuts en del framåt eftermiddagen och jag som är van att sluta 15:30 är så trött nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag kunde ha sovit längre i morse än vad jag vanligtvis gör, men kunde inte somna om efter att Jonas klev upp 5:45 så jag får ju skylla mig själv. Så nu är det bara att tugga i sig den här mandarinen och köra på i 40 minuter till. Sen har förhoppningsvis en mycket efterlängtad moster klivit av bussen precis här utanför och vi kan äntligen åka hem. Det passade alltså bra med en sen arbetsdag precis idag, även om det är tungt och tiden just nu går väldigt sakta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar