När livet vänder

Idag har varit en BRA dag! Solen har lyst och värmt ordentligt, Moa har äntligen fått gå till förskolan och sina kompisar och jag, Jonas och Arvid tog en långpromenad in till stan och njöt av vädret och det fina påskpyntet ;)

Sen kom en glad Moa hem från förskolan och var så go med Arvid! Hon sa flera gånger att hon hade saknat honom under dagen och ville så krama och hålla honom. Och Arvid den lilla gofisen somnade i storasysters famn (nymatad, men ändå!). Mammahjärtat värker av kärlek i dessa stunder. Mina finaste skatter!

Sen plingade det på dörren och vi fick fina blommor och en nalle från mitt jobb. Så gulligt med den lilla bebisbuketten!

Sådärja, det är såhär livet med bebis ska kännas!

Helvetesveckan

Första veckan hemma med bebis. Å så härligt det skulle bli! Började ju med febrig Moa i måndags. Okej. Inte optimalt, men sånt som händer. Tredje dagen med feber (onsdag) åker vi till läkaren och Moa får domen Halsfluss och 10 dagar med Kåvepenin. Också ok. Nu vet vi vad som spökar. Ungefär samtidigt som Jonas och Moa åker till läkaren börjar jag få frossa och känner knölar i brösten. Hurra. Mjölkstockning. Tar alvedon och Ipren, duschar varmt och masserar ut mjölk så att knölarna iallafall blir mindre.

Natten är vedervärdig. Jag svettas floder, Arvid ammar massor (vilket är bra! Men jobbigt), Moa vaknar lika ofta som Arvid. När morgonen kommer har både jag och Moa feber. Moa har dessutom blåsor på läppen och i munnen. Vad är det här?! Ska det aldrig ta slut?! Vid lunch mäter jag min feber till 39,7C. Ringer gynmottagningen (som man ska om mamman får feber efter förlossningen) och får rådet att amma så mycket Arvid bara orkar, äta febernedsättande och ringa igen om febern inte gett sig efter tre dygn för då måste jag få antibiotika. Himmel...

På fredag morgon efter ännu en varm dusch känns mjölkstockningen mycket bättre och febern också. Kollar tempen och den besvikelsen då jag ser 38,5C alltså! Moa är fortfarande hängig och äter dåligt. Vi ringer 1177 ang blåsorna men får veta att det är virus och inget att göra åt. Jahapp. Ringer gynmottagningen kl14:45 då febern hänger i. Blir ombedd att komma in direkt för provtagning och ev recept på antibiotika. Vi åker hela familjen i tron att det ska gå snabbt. Provtagningen gör faktiskt det. Men sen. Vi väntar i 2,5h till kl.18 innan Jonas och Moa åker hem. Jag och Arvid får ta taxi när vi väl blir klara.

Kl.19 kommer en vänlig själ och säger att vi får gå upp till BB och vänta på läkaren där istället. Väl uppe på BB förstår jag att vi ska läggas in. Först vill jag verkligen inte vara där själv utan Jonas. Men sen lugnar jag mig och efter att ha undersökts av läkaren och pratat med barnmorskor så inser jag att det är det bästa. Jag har en infektion i kroppen och mjölkstockning och ska påbörja antibiotikakur på en gång och allt kan följas upp kontinuerligt om jag stannar kvar. Annars vill de att jag kommer in och lämnar prover på morgonen därpå. Ett självklart val tillslut alltså. Tack och lov räcker tabletter. Först var det tal om dropp i ett dygn. Så så slutar det snabba besöket på gynmottagningen; Med en natt på BB för mig och Arvid. Och jag måste säga: vilka otroligt fantastiska människor som jobbar där! De är underbara! Och när besvikelsen lagt sig insåg jag att det är ett väldigt mysigt ställe att vara på. Personalen är så snälla och omtänksamma och gulliga. Vi får ett enkelrum med tv och de kommer med mat och dryck och frågar tusen gånger hur jag mår och peppar mig hur bra jag är och att det är ok att ha det jobbigt som nyförlöst. Arvid får också väldigt mycket beröm och komplimanger och det hjälper ju mitt humör såklart. Vi får en bra natt där och febern är borta redan nästa morgon, så vid 10 hämtar Jonas och Moa hem oss. Nu är det Ipren, alvedon och penicillin i 10 dagar som väntar.

Moa är feberfri på lördagen, men blåsorna i munnen är kvar och gör det svårt att äta. Idag är hon helt frisk energimässigt, men de där blåsorna hänger i och därför blir hon hemma imorgon också. Men kan hon seriöst inte få slippa dem också snart?!!! Jag känner mig helt återställd. En underbar känsla! Första veckan hemma med bebis...å så mysigt! Jag är så otroligt bitter just nu så ni anar inte.

Arvid mår iallafall fint och Jonas är också frisk. Tack och lov för det!

Ikväll har vår lilla älskling badat för första gången. Storasyster hjälpte till och pappa fotade och filmade hela spektaklet. Efter badet åkte mössan på så att han inte skulle bli kall av sitt blöta hår :)

Från häromdagen

Moa och Arvid

Våra älskade, fina barn!

Namnet var svårare denna gång och när han kom hade vi två som vi valde mellan. Sen blev det Arvid, som inte alls var ett av de två. Så kan det gå :)

Vi fortsätter blanda bebisbubblemys med sjuk storasyster. Moa har en envis feber som hängt i sedan söndagkväll och hon blir så otroligt mammig när hon är sjuk. Inte optimalt då Arvid ammas titt som tätt och inte helt lätt för varken Jonas eller mig att hålla Moa nöjd då. Men vi kämpar på. Inatt har jag nog inte fått sammanhängande sömn i mer än 30 minuter åt gången, så det är tur att hjärnan inte måste hantera mer info än äta/sova/byta-cirkusen.

Håll tummarna för en frisk Moa imorgon!

Här har de däckat i varsin soffände, våra älskade små skatter

Kolla in söta lilla huvudet med allt hår! Här har han redig matkoma

Multitasking: ritar med Moa, ammar Arvid och fotar med mobilen. Hujedamig

Som tur är så är det inte alltid bara mamma som gäller...

På återseende, förhoppningsvis på andra sidan feberträsket.

Lillebror!

I torsdags kom han till världen, vår fina lilla kille! Hur allt gick till osv får vänta. Nu kör vi bildregn och känslor all over the place.

Tänk att vi nu har två barn! Som sagt, känslor all over the place, minst sagt.

En söndag

Igår var en vanlig söndag. Vi åt frukost tillsammans och sedan gick jag och Moa ut på gården medan Jonas dammsög och skurade golven innan han joinade oss i lekparken. När vi kom in för lunch luktade det nystädat i hela hemmet. Så härligt!

Under Moas tupplur vilade även jag och sedan åkte vi iväg och handlade lite mat, köpte nytt galonställ till Moa och köpte 20 flyttkartonger. Jonas är tokpeppad på att få börja röja, sortera och packa och nu finns det inget som hindrar honom. Min plan är att börja röja lite bland vinterkläder och Moas urvuxna alltför tjejiga kläder någon dag när jag inte har något annat på agendan. Jag hoppas få ihop en hel hög med kläder som vi antingen skänker eller säljer. Huvudsaken är att få bort det som vi inte längre har användning av. Idag, faktiskt alldeles strax, kommer dock Marie och hälsar på, så idag blir det inget röjande för min del. Marie fick Axel samtidigt som jag fick Moa och nu är hon hemma igen med Elsa, 1 månad gammal. Hur bra timing?!

Bild på mig, Moa och Vide från i fredags

Moa på innergården igår. Å vad vi längtar efter vårt hus och vår trädgård nu!

Skogsknyttet

I vår har vi anmält Moa till Friluftsfrämjandets Skogsknyttet i Vänge. Då ses man 5 söndagsförmiddagar under våren och gör utflykt och upptäckter i skogen. Idag var första gången och vi kunde inte fått bättre väder. Vi började med att leta spår efter djurens vinterliv och hittade bla gångar som råttorna gjort och platser där harar och rådjur kanske har vilat lite. Sen såg vi även riktiga vårtecken som nyckelpigor och blåsippor. Så härligt! Allt avslutades med picknick i en solig glänta. Både Moa och Vide tyckte det var mycket spännande att se på allt som visades för dem och gå runt och upptäcka själv.

Nu är jag helt slut i bäckenet och fogarna gör galet ont, så det blir stilla aktiviteter dör mig resten av dagen medan Moa och pappa leker med duplo och spelar innebandy. Vi ligger lite efter i matschemat pga sen fika i soffan, men nu är det dags att styra upp middagen...och det hade jag tänkt orka med iallafall.

Vårtecken

De här små raringarna hittade jag och Moa på vägen hem från förskolan

Snödroppar och Vintergäck

Klättrande bebis

Har lämnat Moa på förskolan och tar nu igen mig i soffan med frukost nummer 2: te, smörgås och ett glas iskall äppeljuice med isbitar i. Min första riktiga craving tror jag. Ju kallare juice desto bättre :)

Tar igen mig ja...tänk att den monsterpromenaden på två kilometer tur och retur i snigeltempo gör mig helt slut i fogarna och framkallar sammandragningar så att jag sen måste vila i soffan en timme innan jag ens kan tänka mig att gå lite igen. Vad hände liksom? Som grädde på moset så gick lillebror igång rätt bra på äppeljuicen för nu känns det ungefär som att han klättrar upp på mina revben så att jag knappt kan andas. Härliga höggravida period! Undra hur länge den tänker pågå...

Idag ska jag ta mig in till stan för besök hos barnmorskan och så ska jag dammsuga Moas rum och hallen (hela lägenheten är bara att glömma, då skulle jag bli sängliggande efteråt). Moa verkar ha ärvt pedantgenen från gammelmormor och mig, för i morse fick jag minsann höra att vi behövde "städa bort alla smulor i hallen" = gruset som kommer in med skorna och framförallt vagnen. Vagnen bor ju annars i vagnförrådet, men för att underlätta för Anki den dagen hon ska hämta på förskolan har vi bestämt att vagnen får bo i lägenheten fram till lillebror kommer. Hoppas de sopar gatorna snart...

Vi har köpt hus!

Ja, för drygt en månad sedan faktiskt, men på grund av allt som hänt sen dess har jag helt enkelt inte haft tid att skriva om det. Jobbresa till Vemdalen, Mormors bortgång, gravidkrämpor och vardagskarusellen tog upp mer energi och tid än jag hade och därför föll det här liksom bort på vägen. Men så är det alltså. Vi har köpt ett hus och sålt lägenheten och nu väntar vi på att det ska bli 1 juni så att vi kan få flytta in! Dessutom sålde vi lägenheten innan visning. En visning som var planerad till vad som visade sig bli begravningshelgen, så det var en stor lättnad på fler än ett sätt att den aldrig blev av.

Huset då. Det ligger i Vänge, 12km väster om Uppsala, på en återvändsgata med barn i alla hus runtomkring. Huset är en enplansvilla med 4 sovrum byggd 2007 med en planlösning som verkligen tilltalar oss med sovrummen avskilda från kök och vardagsrum. I Vänge finns det två förskolor och skola upp till åk6, en väldigt aktiv idrottsförening och friluftsfrämjandet ordnar ofta aktiviteter för barnen. ICA Maxi med apotek plus några andra affärer ligger 7 minuter bort med bil. Och Vide med familj bor en femminuterspromenad från vårt blivande hus. Det känns verkligen helt rätt att flytta till hus nu. Bort från stan och till vår alldeles egna gräsmatta. Det enda som känns negativt på riktigt är förskolebiten. Det gör verkligen ont i hjärtat att ta Moa från ett ställe hon älskar, men i längden är det det bästa. Och det kan faktiskt bli lika bra på nya stället också, även om jag är rädd att det inte ska bli det då vi verkligen stormtrivs med förskolan vi har idag. Men genom att gå i förskola i Vänge lär hon ju känna barn nära där hon bor, och när det sen blir dags för skola är hon redan "hemma" där. Så nåt alternativ finns egentligen inte, men som sagt, det känns i hjärtat. I april/maj får vi veta om hon får plats där ute, annars får hon gå kvar i stan till vi får det.

Vi fick husbilderna från mäklaren när affären var klar, men för säkerhets skull kommer här en länk till källan så att jag inte bryter mot nån upphovsrättslag eller nåt.

Här ska vi alltså bo från 1 juni!

Vår och föräldraledighet

Tidigt igår morse åkte Jonas till Tyskland och kommer hem sent ikväll. Efter tv-mys och frukost åkte jag och Moa till Vide och hängde där hela dagen. Solen sken och termometern visade 12 grader och vi njöt av en fantastisk dag. Vi lekte på deras tomt och i en lekpark i flera timmar, med avbrott för lunch. Inget av barnen hade ro att sova heller, så när vi åkte hem kl.15:20 somnade Moa innan jag hunnit köra ut ur kvarteret. Hon sov ca 20 min i bilen tack vare en omväg hem och sen behövdes ett sent mellis och lite lek innan hon helt kvicknade till igen.

Idag hade vi en lugn morgon hemma innan vi tog en promenad till förskolan. Solen skiner från klarblå himmel och våren är verkligen här. Snödroppar och små små krokusar finns i rabatterna och även om jag är smärtsamt medveten om risken för ordentliga bakslag njuter jag till max av lite sol i ansiktet. Hade inte fogarna gjort så förbannat ont och hade jag tagit en lång omväg hem från förskolan för att få njuta ännu lite mer.

Moa på förskolan och Jonas i Tyskland på en måndagmorgon, och vad gör jag då? Jo, jag sitter hemma i soffan med tekoppen i handen och försöker fatta att jag är ledig. Ledig! Så fantastiskt skönt! Natten var hemsk. Var vaken mellan 2 och 3 och har sen knappt sovit alls från 4:30, så det är rätt skönt att veta att jag har absolut noll krav på mig idag.

Moa ville ha ett pannband/buff som mamma. Se så bra hon passar i det:

 

Några bilder från gårdagen

Jag är ju svag för märkeskläder, speciellt när det kommer till ytterkläder då jag faktiskt tycker att man får det man betalar för. Och här är ett praktexempel, för Polarn och pyrets skalkläder alltså...de kostar lite, men är helt fantastiska! Lätta, smidiga och vattentäta. Och fina!

Tjejmiddag

Igår jobbade jag sent och åkte sen raka vägen till stan för middag med Karin och Maria. Therese kunde tyvärr inte komma pga jobbet. Det var tänkt att vi fyra skulle njuta ett dygn på Gimo Herrgård för en månad sedan, men influensan, jobbkaos, mormors bortgång och dagisvirus satte stopp för det hela. Istället blir det en middag på stan en vardagkväll. Känns lyxigt det med, det är inte varje dag man som småbarnsmamma får gå på tjejmiddag på restaurang :) Jag hoppas att de andra tjejerna får till en spa-helg snart ändå, det är de värda! Jag med, i och för sig, men med förlossningen så nära inpå får spa-helgen vänta ett tag för min del.

Idag är det torsdag. 2 arbetsdagar kvar. Jag har nog inte riktigt fattat att det är så lite tid kvar. Det känns väldigt konstigt, men också väldigt skönt. Jag är så trött eftersom jag sover så dåligt på nätterna och igårkväll, efter att ha promenerat hem (i en snigels tempo) från stan, var förvärkarna och sammandragningarna inte roliga. Min kropp behöver verkligen vila nu och det känns bra att veta att det snart är det enda jag behöver fokusera på. Det och att bli av med förkylningen som flyttat in i huvudet de senaste dagarna. Det är förmodligen Moas febervirus jag har fått, fast för mig blev det "bara" en förkylning.

Usch, det känns verkligen som att jag är så gravid-negativ nuförtiden och egentligen vet jag inte varför. I stort sett mår jag ju bra. Har lite krämpor förstås, men vill inte fokusera på dem då jag samtidigt njuter av att känna den lille parveln böka runt i magen titt som tätt. Imorgon har vi gått 36 fulla veckor och har då klarat av 90% av graviditeten. Upploppet är nära!

Bilder från söndagsmys i soffan

Och dagens kula (med mormors halsband vilande ovanpå)

Nedräkning

En övertalningsomgång från barnmorskan i fredags och ett samtal med chefen i morse och vips var jag inne på sista arbetsveckan innan lillebrors ankomst! Himmel och pannkaka. Nu är det verkligen nära!

Min ursprungsplan var ju att jobba tom 20 mars, men barnmorskan tyckte verkligen inte att det var en bra idé, utan insisterade på att jag skulle se till att få gå hem tidigare för att hinna vila ordentligt innan bebisen kommer. Skulle jag ha följt hennes råd fullt ut skulle jag ha gått hem redan i fredags, men nån måtta får det ändå vara, vill hinna avsluta lite snyggt innan jag går åtminstone. Anledningen till att hon hetsar mig är för att hon tror att han kommer att komma innan bf...blir spännande att se om hon har rätt!

Helgen som gått har vi haft farmor och farfar här och min och Jonas barnfria dag i Stockholm i lördags var en riktig fullträff. Först hann vi med en fika hemma hos Maria och Fredrik innan vi alla åkte in till stan och såg på showen Ägd. Den var bra. Både rolig och tänkvärd. Efter showen åt vi middag på Timmermans 1857. Min varmrätt, stekt röding och kokt potatis, sparris och sås, var lite trist. Fiskens konsistens var jättebra, men smakerna i rätten var rätt bleka. Det vägdes dock upp lite av en riktigt god förrätt och efterrätt, så totalbetyget blir helt okej ändå. Middagen i sin helhet var supertrevlig, vi satt där i flera timmar och pratade om allt och inget och konstaterade att vi fyra inte hade träffats utan barn sedan barnen kom, så det var väl på tiden kanske :) Moa hade haft en bra dag och kväll med farmor och farfar också och sov sött sen länge när vi kom hem vid 23:30.

Igår hängde vi på hemmaplan hela dagen. Lekte, såg på skidor, fikade och vinkade hejdå till farmor och farfar vid 14:30. Under eftermiddagen hade vi ett riktigt litet trotsmonster här hemma, som knäckte både sin far och sin mor, men som sen blev sitt snälla, vanliga jag igen mot kvällen och vi avslutade helgen med familjemys i soffan framför Backyardigans på Netflix. Skönt att sluta på topp, för eftermiddagen var inte nådig alltså!