Längtan

I natt kommer dom äntligen, äntligen hem, min älskade familj. Jag borde sova, men är som ett barn kvällen innan julafton med pirr i hela magen. Just nu känns det som tortyr, men visst är det bra att få längta och sakna lite. Det blir om möjligt ännu tydligare vad som är viktigast. Jag har nämligen haft en toppenvecka på jobbet. Den har varit intensiv, lärorik och rolig. Jag har lett min första kvalificering av ett datoriserat system hos en ny kund, och det gick så bra! Vi kom in sent, när paniken hos kunden var total, men med en halvtimmes marginal klarade vi läkemedelsverkets deadline. High five på den! Som present fick jag en egen dator och ett användarkonto och är nu inne i deras register för att kunna jobba vidare med nya kvalificeringar. Det här händer alltså när uppdraget egentligen är klart, och har gjort mitt där enligt gällande kontrakt, så det måste man väl ändå se som att de är nöjda med mitt arbete? ;)

Så, som ni hör, en toppenvecka, verkligen. Med bra resultat och jag har lärt mig så mycket! Men det betyder ändå noll och ingenting i jämförelse med att jag snart ska få krama om min man och mina barn! ❤️

Jag tror minsann att Jonas har saknat mig också. Fick den här bilden imorse