tisdag 27 november 2012

Barnpassningsresultat och rubbade rutiner

Det gick så himla bra igår! Moa har en ny kompis som heter Barbro och är en sisådär 70 år. Det är alltså pensionärer som vaktar bebisarna medan mammorna tränar och dom verkar verkligen jättegulliga. Moa hade suttit en stund i sitt babyskydd och lekt med nån leksak, sen legat i babygymet och pratat högt och ljudligt med figurerna och när jag kom dit för att hämta henne satt hon nöjt i Barbros famn och tittade storögt på när de lite större och mer rörliga bebisarna lekte framför henne. Gullfisen! Det gick bra att träna också, men jag har inte styrketränat ordentligt på 7 månader och har redan träningsvärk överallt...så de närmsta dagarna kommer att bli en plåga.

Moa är ju den goaste, sötaste och gulligaste bebis vi någonsin har sett...men när hon de två senaste nätterna tyckt att det har varit morgon redan kl.4, då är hon inte populär kan jag lova! I panik har jag försökt amma henne till sömns, men hon har varit lika klarvaken efter amningen som före och pratar högt och glatt åt ingenting och ben och armar går som trumpinnar. Ser hon att man tittar på henne så ler hon stort med hela ansiktet. Herrejösses vilken frustration det framkallar hos hennes mamma! Allt jag vill är att SOVA, men ungen vägrar. Två timmar håller hon igång, sen somnar hon på tre röda när hon väl bestämmer sig. Nu har det här hänt två nätter i rad och jag håller redan på att bli galen. Jag hoppas verkligen att det är snabbt övergående! Hittills skyller jag på den där 19-veckorsfasen som det snackas om, för igår kväll gick det inte att lägga henne heller. Hon somnade i samband med matning vid halv 8, precis som vanligt, men vaknade efter en halvtimme för att bajsa. Sen var det kört. Hon gallskrek, totalt otröstlig, i en och en halv timme innan jag lyckades lugna henne såpass att vi kunde lägga oss tillsammans i min säng. Då somnade hon tillslut på min arm, inborrad mot mitt bröst, med mitt träningslinne mot ansiktet (den enda snuttefilt jag kom åt). Jag blev helt slut av hennes skrikande och kämpande, men Jonas såg till att det fanns kvällsfika uppdukat när jag väl kunde lämna sängen och då kändes allt lite bättre igen :) Jag saknar vår bebis som somnar av sig själv kl.20 och sen sover till kl.6!


7 kommentarer:

  1. Å herregud vilken flashback det här inlägget gav mig haha! ;) Kämpa på! Jag och Siri (och Lars) längtar efter att få träffa er i jul! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe...tack! Vi kämpar på och hoppas vi snart får sova lite mer igen. Längtar också till vi ses. Det är ju inte så länge kvar! :)

      Radera
  2. Perfekt med barnpassning på gymet !:)
    hehe visst är det kul när barnet verkligen är superpiggt och man bara vill sova! :)
    Sen tänkte jag fråga dig om hur ni gjort med sömnen för Moa, dethär med att somna själv. Towe vägrar somna på egen hand (speciellt på kvällen) hon somnar när jag ammar henne eller har henne vaggandes på bröstet mitt.
    Har Moa alltid somnat av sig själv eller är det något ni jobbat med så att säga ;) Eller kommit med tiden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, barnpassning är ju guld! Ska verkligen försöka utnyttja det framöver. Hade tänkt gå på ett mamma-bebis-pass idag, men efter den här natten fanns det inte på kartan. Tog istället igen lite sömn när Moa somnade kl.9.

      Och ja, det här med att somna själv. Med tanke på hur nätterna ser ut just nu törs jag knappt uttala mig ;) Men när det funkar så liggammar jag henne i våran säng och sen, efter att ha rapat henne lägger jag ner henne i sin säng. Stoppar om henne, ger nappen, stryker lite på kinden, ger snutten och står kvar nån minut medan hon gossar in sig i den och sen går jag ut och lämnar dörren på glänt. En del kvällar somnar hon nästan direkt, medan vi andra gånger får gå in ett antal gånger och ge henne nappen som ramlat ut. Då brukar jag även lägga snutten nära ansiktet igen (om den hamnat långt ifrån). Ibland funkar detta dock inte alls, då skriker hon otröstligt så fort jag lägger ner henne i sängen. Då brukar ta över henne i stora sängen och så ligger jag bredvid till hon somnar (även här får hon napp och snuttefilt såklart). Det här är alltså på kvällen. På dagarna är det svårare att få henne att somna själv, tyvärr. Då får jag ofta ligga bredvid henne i stora sängen till hon somnar...om vi inte är ute med vagnen förstås. Där somnar hon väldigt lätt :) Hon har kunnat somna själv från första början, så det är ingenting vi direkt har behövt jobba med. Har ni fasta rutiner för hur Towe sover på dagarna? Tider osv? Det har INTE vi. Det är olika varje dag känns det som...

      Har ni provat snuttefiltsgrejen? Bebisar vill tydligen ha något mot ansiktet när dom ska sova, så att lägga en liten snuttefilt över en del av ansiktet kan hjälpa dem att somna själva. Det funkar för Moa, så kanske kan det även hjälpa Towe?

      Radera
  3. Okej tack för tipsen. Ja alltså det är väl nu på senare tid hon fått för sig och inte somna själv, hon kan somna till mitt på dagen av sig själv. Och då gör jag inget speciellt. Hon har en snuttefilt som jag försökt lägga vid ansiktet och det verkar hon gilla. Men just på kvällen är det som att direkt jag lägger ner hon i sängen blir hon klarvaken. Har försökt sitta vid sängen och stryka på henne. Lämnar rummet och efter ett tag skriker hon och då taar jag upp henne. Så senaste veckan har jag kört på min liggamning, då somnar hon oftast och då flyttar jag henne till sin säng... Detdär med napp tycker jag verkar vara en bra grej, tyvärr tar hon inte nappen heller... Vi har absolut inga rutiner på dagen, det är dag flr dag. Vissa dagar sover hon ganska mycket och andra dagar typ inte alls.
    Så jag vet inte om vi ska truga på med att försöka få henne att somna , och då känns det som vi kommer få sitta hela natten haha. Eller ge det lite tid. Alla säger olika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, om det bara är just nu hon inte somnar själv, så håll ut och hoppas på att det är fas hon ska igenom. Det gör jag! För våra rutiner är totalt bortblåsta nu. Moa gallskriker i sängen och somnar endast tätt, tätt mot mitt bröst. Så igår låg jag på sidan i min säng med henne vänd mot mig och hennes ansikte inborrat i min tröja till hon somnade. Allt annat resulterade i storgråt och krokodiltårar...tog också en och en halv timme från det hon åt till hon somnade :( Hon är likadan på dagtid. Då somnar hon bara i min famn, nåt som hon annars inte brukar gilla alls...så, som sagt, jag hoppas det är en fas och att den tar slut väldigt snart! ;)

      Radera
  4. Ja får göra det :) Det ska inte vara så lätt alla gånger :)Får trösta mig med att hon iaf sover bra när hon väl somnat ör tillfället :)
    När kommer ni upp till jul förresten? :)

    SvaraRadera