En gång är ingen gång

Men alldeles nyss somnade Moa av sig själv i sin säng! Dock tror jag hon är lite groggy efter gårdagens vaccination och att det bidrog starkt till att hon slocknade så snabbt. Tar alltså inte ut ett dugg i förskott här. En gång är ingen gång...men ändå nåt att glädjas lite över :)

Igår var vi alltså till BVC. Läkarundersökning, vaccination, vägning och mätning, allmän avstämning och allt på en gång. Vår perfekta lilla älskling fick Med beröm godkänt på allting och mamman var stoltare än en tupp när vi gick ut därifrån. Tösen väger 7280g och är 66cm lång. Hon är en pigg och alert tjej som är lätt att kommunicera med och trots att de två sticken i benen såklart gjorde jätteont klarade hon även det jättebra. Hon skrek i max 3 sekunder. Sen var det otäcka glömt och hon log mot både doktor och sköterska igen. Efter alla undersökningar passade jag på att fråga om lite allt möjligt (som tex mat, mattider, mellanmål, kräk, sovproblem på dagen osv), men ibland hade jag lite svårt att göra mig hörd eftersom Moa minsann också hade massor att berätta. Hon viftade frenetiskt med nappen för att få doktorns uppmärksamhet och när han såg dit log hon stort och jollrade långa "meningar". Gullungen!

Eftersom min förkylning fortfarande hänger kvar och Moa lika väl kunde ha varit febrig och vaken hela natten pga sprutorna är dagens planer väldigt få. Om ork finns tar vi oss antingen till Gränby C eller in till stan för att göra några ärenden. Det är ju bröllop till helgen! Och min amningsvänliga outfit är långt ifrån spikad...