Kärlek i Arvidsjaur

Helgen spenderade vi i Arvidsjaur där vi fick se min fina vän Sylvia få sin australiensiske prins Justin. Det var så fint! Jag hoppas dom är nöjda med sin dag! Vi är glada att vi fick vara med och fira dem och hade en jättetrevlig dag och kväll. Dom var så himla fina! Och vi hade en jättetrevlig middag med god mat och roligt sällskap :) Moa skötte sig exemplariskt hela dagen och när hon inte log mot alla som såg på henne eller lekte med leksaker i barnstolen vid middagsbordet sov hon i vagnen i ett rum en bit bort. Vi hade med en babyvakt = mycket smart drag. Det är vi nöjda över. Mindre nöjda är vi över att vi glömde hennes hörselskydd på hotellet, så när musiken drog igång fick vi snällt hålla oss i rummet utanför för Moas skull. Det var ju inte så lyckat och det i kombination med att Moa var precis hur trött som helst gjorde att vi tackade för oss kl.22. Moa somnade sen på tre röda när vi kom till hotellet och i ärlighetens namn var inte mamman och pappan vakna mycket längre. Moa vaknade sedan kl.7 på söndag morgon och då var vi rätt glada att vi också somnade rätt tidigt. Vi var nere i frukostrestaurangen kvart över 8. Det var inte de andra bröllopsgästerna, så vi fick snällt äta frukost ensamma :)

Allt som allt hade vi en jättetrevlig helg. Mysigt att bo på hotell. Kul att bo på hotell tillsammans med en hel hög underbara vänner som vi träffar alltför sällan och såklart jätteroligt att få se Sylvia äntligen få sin Justin!

Idag har vi varit på Friskis och svettis. Det tyckte Moa inte var kul alls, så Moa och en av pensionärerna kom och hämtade mig på gymet efter en halvtimme. Då hade hon gråtit otröstligt ett bra tag och letat och letat efter mig. Lilla, älskade gumman. Separationsångestfasen är här på allvar (och det anade vi redan i slutet av förra veckan). Wiho! :( Hoppas den är kort. På halvtimmen jag fick träna gjorde jag comeback på löpbandet. 7 månader efter förlossningen kände jag mig redo. Har inte känt nåt sug alls och inte varit stressad över det heller, utan har lugnt väntat på att lusten ska infinna sig. Med tanke på att jag inte har sprungit en meter sedan typ november 2011 tog jag det väldigt, väldigt lugnt. Power walk 10 min, jogg 5 min, pw 5 min, jogg 5 min och avslutade med 5 min pw och det blev ungefär 4 km. Oh my, 5-minuterstempot är långt borta! Sen kom som sagt Moa och sa att det var färdigtränat, så mage och rygg hann jag inte med. Så kanske får det bli lite sånt på vardagsrumsgolvet imorgonbitti istället. Kanske. Eller så städar jag och bakar en sockerkaka istället eftersom vi får besök efter lunch...det känns betydligt mer troligt.

En sån lång novell och inte en enda bild...men fy vad trist. Förlåt. Nån bild från helgen har jag tyvärr inte tillgång till just nu, så då får det bli en gammal goding istället: