måndag 29 juli 2013
Hon går!!!!
Vår lilla tjej går! Det stora steget från att bara gå 8-10 steg mellan tex mig och Jonas till att själv släppa soffan och gå rätt ut i rummet tog hon dagen efter sin ettårsdag. Sen dess har intresset för att gå själv varit rätt litet och hon har bara velat gå om hon har fått hålla någons lillfinger. Men för tre dagar sedan vände det igen och nu går Moa kors och tvärs här i huset utan någon som helst tvekan. Så himla gulligt! Vår stora, duktiga tjej!
Morgonpromenad med farmor på bryggan. Med skor på är det fortfarande bäst att hålla någon i handen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men åh...stora lilla Moa!:) Här finns det inget intresse alls än så länge men det är rätt skönt:) Har ni vägarna förbi Umeå nån gång vore det så kul att få träffa er:)
SvaraRaderaJa, nu är hon stora tjejen minsann! Det är roligt och spännande när de börjar stappla iväg, men som du säger så är det rätt lugnt och skönt så länge de låter bli :) Tyvärr hann vi inte med Umeå denna gång, men det skulle vara jätteroligt att ses så vid nästa Öviksbesök kanske vi hinner upp en sväng :) Och om ni har vägarna förbi här är ni såklart hjärtligt välkomna att hälsa på :)
RaderaHihi nu fick jag svar på min fråga i förra kommentaren. Hoppas det lossnar för Selma snart med:-) Hon är inte så pigg på att släppa våra fingrar än! kram Linnéa
SvaraRaderaMoa kunde gå väldigt bra väldigt länge innan hon var redo att gå själv. Just då var det lite frustrerande, men nu i efterhand var det ju bara bra att hon var försiktig, för när hon väl var redo var hon väldigt stadig och jag tror att det är därför vi hittills har sluppit stora krascher, blåmärken och bulor i huvudet :) Kanske blir det likadant för Selma, som säkert också känner sig redo för långpromenader på egen hand snart :) Kram
Radera