Förberedelser

Igår följde Anki med mig till förskolan för att hämta Moa och därmed startade projekt Förberedelse inför förlossningen. Känns helt galet att vi är så nära att det är dags att ta tag i såna här bitar! Tanken är alltså att Moa ska vänja sig vid att Anki kommer och hämtar och följer med henne hem och Anki ska lära sig hämtningsproceduren och lite hur eftermiddagarna ser ut här hemma, ifall det blir så att bebisen kommer precis så att Jonas inte kan åka iväg och hämta Moa själv. Hur vi gör om förlossningen håller på halva natten vet jag inte. Vi har inte pratat om det, men om Jonas inte kan åka hem och sova med Moa så måste ju någon annan vara med henne då. Antingen får väl Anki stanna här och lägga Moa eller så får någon ej ännu utvald person komma och byta av henne. Vi får se!

Vi har ju morbror, Vides familj och andra vänner och grannar att ta hjälp av också, men att komplettera med Anki är toppen! Hon har ett flexibelt jobb och inga småbarn att tänka på, så hon kan ju lättare lägga om kvällens planer än vad en småbarnsfamilj eller Nisse som jobbar så långt bort kan göra. Om allt startar på natten har vi fått lova att vi kommer och väcker nån av grannfamiljerna och så kommer nån av dem och sover på vår soffa till det blir morgon och de kan ta Moa till förskolan samtidigt som de tar dit sitt barn. Det är när man summerar allt det här som man inser vilka snälla människor vi har runt oss. Tack vare dem ska vi nog fixa det här trots att våra föräldrar bor så långt bort. Men ja, jag börjar nog bli lite nervös nu...

Vecka 31...tänk att det ligger en sån här liten en i min mage:

Bild

Enligt Babyvärlden.se väger lillebror nu 1600g och är 36cm lång. Och just nu kan jag se ett knä eller en fot åka runt och hela magen rör sig fram och tillbaka. Livets mirakel. Minst sagt! Och jag är så nyfiken på vem han är och hur han ser ut! 65 dagar kvar...

Snabbvisit och magbild

Sent igårkväll kom Erika och Emil hit efter en vecka på Kanarieöarna. Moa visste ingenting, så när jag berättade vem som sov i gästrummet imorse hoppade hon av upphetsning och ville gå och väcka dem på en gång. Jag fick henne att vänta till efter frukosten iallafall. 

Idag har vi därför inte gjort många knop, annat än umgåtts med dem fram till kl.16 då de åkte mot Arlanda och flyget norrut. Kort, men väldigt mysigt besök. Vi hann bland annat med att bygga en snöuggla och äta hembakta semlor (kvar i frysen sen förra året, kändes som att det var dags att äta upp dem nu). Moas första semla och betyget från finsmakaren blev knappt godkänt. Ett par tuggor från bullen (grädden avskrapad) blev det, men inte mycket mer. Ska bli spännande att se när den här kräsenheten över fikabröd går över till förtjusning, för den lär ju komma.

Igår gjorde vi inte heller mycket. Långsam frukost, fix hemma, en kort promenad bort till ICA och äntligen ett ordentligt tillfrisknande hos pappan som varit dyngförkyld sen i onsdags.

Igår gick vi även in i graviditetsvecka 31. Bara 10v kvar till beräknat datum och 8 arbetsveckor kvar innan föräldraledighet!

Bild från häromdagen då Moa spottade en glöggmugg i skåpet och bara skulle ha den: "ett kopp med tomtar på, som morfar har!" Och vem är jag att säga nej till det?

Det blå laget. Far och dotter tokmatchar med blå fleece och svarta byxor på deras egna favoritgrej: gå ut med sopor och återvinningen ;)

Så söta!

Och så jag och magen, vi har ett eget lag där lillen äntligen börjat sjunka ner lite, men fortsätter att väcka mig om nätterna och ge mig rejäla smällar när jag minst anar det. Tur att jag tycker så mycket om honom ändå! Annars hade nog teamkänslan i vårt lag varit rätt obefintlig.

Och så graviditeten

Den här bloggen startade för att nära och kära skulle kunna följa graviditeten, väntan på Moa och sen Moas utveckling och så har den fortsatt. Det är därför den finns. Men nu när lillebror är på väg borde väl bloggen delas mellan dem? Det har inte riktigt blivit så hittills, förmodligen för att det inte finns så mycket att berätta om graviditeten. Den flyter på precis som den ska, och även om jag inte har några större krämpor så har nedräkningen börjat. För det är inte smidigt att vara gravid småbarnsmamma. Det är inte smidigt att vara höggravid heller. Vissa kvällar gör hela bäckenet ont, ryggen gör ont och det går för allt i världen inte att varken sitta eller ligga bekvämt i soffan även om jag pallar upp med en kudde på varje sida. Det hela toppas ofta med att jag även får andnöd när jag lutar mig bakåt för mycket. Just nu står magen rakt ut från kroppen, så om den skulle kunna sjunka ner lite så kanske just det där problemet försvinner? De strålande smärtorna är nog bara att stå ut med i 11 veckor till. Som tur är har jag nästan aldrig ont någonstans på dagtid, utan det är på kvällen det kommer.

Lillebror växer också som han ska. Iallafall om man ska gå på magmåttet hos barnmorskan. I fredags mättes magen till 27cm och gick därmed om storasyster i tillväxthastighet och storlek. Det skiljer enorma 1 cm mellan kurvorna. Barnmorskan gissar på en vikt nånstans mellan 3,2 och 3,5kg.

Mitt järnvärde hade gått upp, så alla julens leverpastejmackor (nåt måste ju ersätta laxen!), de sporadiska niferex-tabletterna, broccolin och gravidvitaminerna har alltså hjälpt. Så skönt!

Vi avslutade barnmorsketräffen med att boka in alla kvarvarande träffar. Det är inte många! Vi bokade även in en träff 9 april (6 dagar efter beräknat datum). Barnmorskan undrade vilken tid jag ville komma den dagen. Jag sa att hon fick välja. Den kommer ändå att avbokas eftersom jag har tänkt föda barn långt innan dess och då behövs ju inget möte :)

Är trotsen här?

De senaste dagarna har jag och Jonas varit totalt hopplösa och bara gjort fel. Såna katastrofala fel att Moa brustit ut i storgråt och tårarna sprutat och inte sällan sjunkit ihop till en hög på golvet. Vi har tex hällt upp mjölk i vanligt glas (precis som vid varje måltid se senaste månaderna) och inte fattat att mjölken nu ska serveras i den för länge sedan undanstädade pipmuggen. Vi har öppnat byrålådan med napparna och inte fattat att Moa ska öppna den själv fast hon inte når. Vi har tänt lampan i rummet fast hon skulle göra det...och så fortsätter det. Bottennappet kom dock natten mellan lördag och söndag då hon kom in i vårt rum strax efter midnatt och ville att jag skulle följa med henne till hennes rum. Jag hade haft ont i sidor och rygg hela kvällen och jättesvårt att somna, så att ligga i hennes säng kändes inte bra alls. Jonas sa då till Moa att han skulle komma istället och då bröt tredje världskriget ut. Moa blev alldeles vansinnig och grät och skrek och vi försökte lugnt förklara vad som gällde, men hon vägrade lugna ner sig. Tillslut sprang hon tillbaka till sitt rum och stängde in sig och fortsatte gråta efter sin mamma. Delar av mig ville såklart gå in där och trösta och göra som hon sa, men samtidigt kände både jag och Jonas att vi inte vet vart det här slutar om vi ger efter. Efter en kvart kom en något lugnare Moa tillbaka till oss och satte sig i min famn. Vi förklarade än en gång vad som gällde och den här gången accepterade hon det. Hon tog Jonas i handen och de gick till hennes säng. Hon somnade om på två minuter och sen kom Jonas tillbaka igen. En timmes kaos för absolut ingenting alltså. Sen sov hela familjen som stockar till kl.8 då vi väcktes av en strålande glad Moa som pladdrade på om ditt och datt och sen ville ha frukost. Om inte det här är treårstrotsen och vi har nåt värre att vänta, då vet inte jag om jag vill vara med längre ;)

Moa har heller inte sovit middag den här helgen. Vi har vilat med sagobok och en lugn stund i sängen eller soffan, men inte sovit. Och det har faktiskt gått bra. Hon har lekt och varit precis som vanligt, om än lite tröttare efter middagen. Och läggningen på kvällen har sen gått supersmidigt; två sagor och sen vill hon släcka lampan och sova.

Förutom att försöka hantera svallande treårskänslor ägnades lördagen åt hemmapyssel (=storstädning), promenad och utelek och söndagen åt utelek på förmiddagen och husvisning (med barnvaktshjälp från Vide och hans familj. Så skönt att få gå på visning utan barn!) och fika hemma hos Vide.

Imorse åkte Jonas iväg på verksamhetsdagar och kommer hem imorgon eftermiddag, så ikväll ska jag och Moa ha tjejmys. Förhoppningsvis utan allt för många sammanbrott J

Koncentrationssvårigheter

Herrejösses vad svårt det är att jobba idag! Jag har saker jag måste göra klart innan lunch, men jag kan inte koncentrera mig! Tankarna åker iväg åt alla möjliga håll hela tiden och det resulterar ju såklart i att jag inte får nåt gjort överhuvudtaget. Det ger mig dåligt samvete och gör mig stressad och så kan jag bara tänka på det istället för det jag faktiskt borde göra. Himmel. Just nu känns 10 veckor som en evighet.

Källa

Långhelg

Moas förskola hade planeringsdag idag så jag och Moa passade på att umgås med Cecilia, Vide och Noa. Lyxigt att kunna ses på en måndag! De kom vid 14-tiden och sen dess har de stora barnen lekt och lekt och lekt och sprungit runt och haft så kul! Alldeles rödrosiga om kinderna satt de till bords och slevade i sig biffar och potatis innan de skyndade sig att leka lite till innan det var dags för Vänge-borna att åka hem.

På förmiddagen var jag och Moa ute och njöt av sakta snöfall och 6 minusgrader. Superhärligt! De lovar dock regn i natt så vi får väl se om allt är grått och trist imorgon igen.

Igår köpte vi pulka och åkte ute hos Vide. Det var en hit. Även att gå själv och dra pulkan var väldigt roligt. Det är ju så mycket lättare att ta sig ut och roa sig utomhus när det finns snö. Det där gråa, blöta peppar ingen till utomhuslek.

Resten av helgen var lugn. Vi fick besök av morbror i lördags och hade en hemmadag med lek, middag och film. 

Otroligt osammanhängande update, men så blir det ibland. Bättre än inget iallafall. Här får ni några bilder också:

I torsdags fick jag matlagningshjälp. Moa var så duktig! Och det sa jag till henne också. När peston och grädden var på plats på laxen sa jag att jag skulle ställa in formen i ugnen, för barn ska ju akta sig för varma ugnen. När laxen var på plats i ugnen sa Moa "bra mamma, vad duktig du är!"

Familjemys i soffan i lördagsmorse. Olle är också med såklart.

Undra om bebisen låg till höger eller till vänster då bilden togs?

Pulkapromenad i Vänge

Imorgon är det vanlig arbetsdag igen...Hujedamig!

Nya kompisar i sängen

Dessa giraffer hade Moa som första snutte i ca två månader, men sen hon fick sin älskade kanin har de liksom inte haft en chans, så nu tänkte vi försöka ge dem till lillebror istället. (Han kommer förmodligen att välja nåt annat sen han också, så att de aldrig kommer till nytta, men då skänker vi dem till barn som behöver dem bättre.) Under helgens rensning åkte bebisleksakerna ner i förrådet, men dessa fick stanna i våran säng för att samla på sig lukt av mamma och pappa ända till lillens ankomst. Lite tidigt kanske, men att packa undan dem kändes dumt. De måste de ju fram igen om en dryg månad iallafall, det är ju bara 12 veckor kvar nu!

Ibland blir allt så verkligt att jag blir skräckslagen. Vi ska verkligen få en liten bebis till! Snart! Även om jag såklart är medveten om det hela tiden så kommer de här overklighetskänslorna över mig då och då iallafall. Och sen kommer tankarna på att det snart är dags för en till förlossning...och då undrar jag lite vad jag har gett mig in på ;)

Bildbevis

Ikväll invigdes bröllopspresenten från min pappa. Glasen är verkligen fina och ett personligt minne från vår stora dag!

Loka crush är säkert gott annars också, men i dessa glas var det en riktig höjdare (och ett finfint substitut för alkoholbubblet, det får vänta till ettårsdagen).

Shopping på egen hand

Idag delade vi upp oss lite och medan Jonas och Moa fortsatte röja här hemma och avverkade lunch och vila spenderade jag två timmar på stan. Började med att säga upp träningskortet. Sparar någon tusenlapp på att säga upp det nu och sen teckna nytt när jag är redo igen efter förlossningen. Sen gick jag runt i lugn och ro i butiker (sån lyx att få gå där en stund själv!) och hittade faktiskt några reafynd. En julgransmatta på Åhléns och kläder på PoP till barnen. (Hur coolt är det förresten inte att jag nu kan säga barnEN). Lillebror fick efter mycket vånda en windstopperoverall och Moa fick underställ på tillväxt. Det är plagg som ju inte är direkt billiga till ordinarie pris så 30% och 50% rea uppskattas! Själv fick jag strumpor och strumpbyxor. Det är inte direkt nåt nöje att klädshoppa till mig själv för tillfället.

Idag har vi halvårsbröllopsdag förresten! Det ska vi fira med att skåla i Loka crush och äta fruktsallad när Moa har somnar. Flådigare än så blir det inte, det är ju trots allt bara halvårsdagen :)

Moa och jag lekte med lera igår. Det resulterade i ett troll och ett spöke som gick på utflykt med frukt i matsäcken:

En in, en ut

Nu är vi hemma! Och med oss hade vi en hel del julklappar så nu är det rensning som gäller. Vi kan inte spara allt, då ryms vi inte själva snart. Jonas har burit upp 4 kartonger från förrådet och dessa ska sorteras i spara, skänk och släng. Går riktigt bra hittills. Det är liksom saker som vi inte ens packade upp på Murargatan. Kursböcker, gamla inramade foton m.m. 

Bland Moas grejer ska det också rensas, men mest ska vi sortera ut leksaker som hon växt ur och inte leker med längre. Det kommer ju en lillebror som ska ta över dem sen, så än är vi inte redo att slänga/skänka så mycket, mest trolla fram plats för grejerna i förrådet. Det är alltså därför vi börjar med att hårdrensa bland våra gamla saker, för att skapa plats för leksaker i förrådet.

Just nu drömmer jag om den dagen vi kan sälja bort fem lådor leksaker på en loppis, men det är väl några år dit antar jag...

Igår när vi kom hem lät vi Moa leka med pepparkakshuset och det tog inte länge förrän stora delar av dekorationen började ramla lös. Startskottet för utstädningen av julen kan man kanske säga :)

Sista etappen

Nu sitter vi på tåget och har tagit oss till Sundsvall. Moa sover i min famn och om ett tag har nog min vänstra arm dött helt.

Om tre timmar är vi framme i Uppsala och efter två veckor på resande fot ska det blo väldigt skönt att komma hem.

Moa vaktar packningen på tågstationen. Trots denna enorma packning fick inte alla julklappar plats, så några får vänta till nästa Öviksbesök kan ta med dem ner.