måndag 19 januari 2015

Är trotsen här?

De senaste dagarna har jag och Jonas varit totalt hopplösa och bara gjort fel. Såna katastrofala fel att Moa brustit ut i storgråt och tårarna sprutat och inte sällan sjunkit ihop till en hög på golvet. Vi har tex hällt upp mjölk i vanligt glas (precis som vid varje måltid se senaste månaderna) och inte fattat att mjölken nu ska serveras i den för länge sedan undanstädade pipmuggen. Vi har öppnat byrålådan med napparna och inte fattat att Moa ska öppna den själv fast hon inte når. Vi har tänt lampan i rummet fast hon skulle göra det...och så fortsätter det. Bottennappet kom dock natten mellan lördag och söndag då hon kom in i vårt rum strax efter midnatt och ville att jag skulle följa med henne till hennes rum. Jag hade haft ont i sidor och rygg hela kvällen och jättesvårt att somna, så att ligga i hennes säng kändes inte bra alls. Jonas sa då till Moa att han skulle komma istället och då bröt tredje världskriget ut. Moa blev alldeles vansinnig och grät och skrek och vi försökte lugnt förklara vad som gällde, men hon vägrade lugna ner sig. Tillslut sprang hon tillbaka till sitt rum och stängde in sig och fortsatte gråta efter sin mamma. Delar av mig ville såklart gå in där och trösta och göra som hon sa, men samtidigt kände både jag och Jonas att vi inte vet vart det här slutar om vi ger efter. Efter en kvart kom en något lugnare Moa tillbaka till oss och satte sig i min famn. Vi förklarade än en gång vad som gällde och den här gången accepterade hon det. Hon tog Jonas i handen och de gick till hennes säng. Hon somnade om på två minuter och sen kom Jonas tillbaka igen. En timmes kaos för absolut ingenting alltså. Sen sov hela familjen som stockar till kl.8 då vi väcktes av en strålande glad Moa som pladdrade på om ditt och datt och sen ville ha frukost. Om inte det här är treårstrotsen och vi har nåt värre att vänta, då vet inte jag om jag vill vara med längre ;)

Moa har heller inte sovit middag den här helgen. Vi har vilat med sagobok och en lugn stund i sängen eller soffan, men inte sovit. Och det har faktiskt gått bra. Hon har lekt och varit precis som vanligt, om än lite tröttare efter middagen. Och läggningen på kvällen har sen gått supersmidigt; två sagor och sen vill hon släcka lampan och sova.

Förutom att försöka hantera svallande treårskänslor ägnades lördagen åt hemmapyssel (=storstädning), promenad och utelek och söndagen åt utelek på förmiddagen och husvisning (med barnvaktshjälp från Vide och hans familj. Så skönt att få gå på visning utan barn!) och fika hemma hos Vide.


Imorse åkte Jonas iväg på verksamhetsdagar och kommer hem imorgon eftermiddag, så ikväll ska jag och Moa ha tjejmys. Förhoppningsvis utan allt för många sammanbrott J

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar