De senaste dagarna har jag och Jonas
varit totalt hopplösa och bara gjort fel. Såna katastrofala fel att Moa brustit
ut i storgråt och tårarna sprutat och inte sällan sjunkit ihop till en hög på
golvet. Vi har tex hällt upp mjölk i vanligt glas (precis som vid varje måltid
se senaste månaderna) och inte fattat att mjölken nu ska serveras i den för
länge sedan undanstädade pipmuggen. Vi har öppnat byrålådan med napparna och
inte fattat att Moa ska öppna den själv fast hon inte når. Vi har tänt lampan i
rummet fast hon skulle göra det...och så fortsätter det. Bottennappet kom dock
natten mellan lördag och söndag då hon kom in i vårt rum strax efter midnatt
och ville att jag skulle följa med henne till hennes rum. Jag hade haft ont i
sidor och rygg hela kvällen och jättesvårt att somna, så att ligga i hennes
säng kändes inte bra alls. Jonas sa då till Moa att han skulle komma istället
och då bröt tredje världskriget ut. Moa blev alldeles vansinnig och grät och
skrek och vi försökte lugnt förklara vad som gällde, men hon vägrade lugna ner
sig. Tillslut sprang hon tillbaka till sitt rum och stängde in sig och
fortsatte gråta efter sin mamma. Delar av mig ville såklart gå in där och
trösta och göra som hon sa, men samtidigt kände både jag och Jonas att vi inte
vet vart det här slutar om vi ger efter. Efter en kvart kom en något lugnare Moa
tillbaka till oss och satte sig i min famn. Vi förklarade än en gång vad som gällde
och den här gången accepterade hon det. Hon tog Jonas i handen och de gick till
hennes säng. Hon somnade om på två minuter och sen kom Jonas tillbaka igen. En
timmes kaos för absolut ingenting alltså. Sen sov hela familjen som stockar
till kl.8 då vi väcktes av en strålande glad Moa som pladdrade på om ditt och
datt och sen ville ha frukost. Om inte det här är treårstrotsen och vi har nåt
värre att vänta, då vet inte jag om jag vill vara med längre ;)
Moa har heller inte sovit middag den
här helgen. Vi har vilat med sagobok och en lugn stund i sängen eller soffan,
men inte sovit. Och det har faktiskt gått bra. Hon har lekt och varit precis
som vanligt, om än lite tröttare efter middagen. Och läggningen på kvällen har
sen gått supersmidigt; två sagor och sen vill hon släcka lampan och sova.
Förutom att försöka hantera svallande
treårskänslor ägnades lördagen åt hemmapyssel (=storstädning), promenad och
utelek och söndagen åt utelek på förmiddagen och husvisning (med barnvaktshjälp
från Vide och hans familj. Så skönt att få gå på visning utan barn!) och fika
hemma hos Vide.
Imorse åkte Jonas iväg på
verksamhetsdagar och kommer hem imorgon eftermiddag, så ikväll ska jag och Moa
ha tjejmys. Förhoppningsvis utan allt för många sammanbrott J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar