Barnmorskan...igen

Då var det återigen dags för dejt med barnmorskan. Mätning stod på schemat och efter att ha konstaterat att bebisen nu är fixerad och står så långt ner det gå utan att komma ut så gjorde vi sammanfattningen och pratade igenom förlossningen också. Det är så nära nu! Magmåttet mätte 32cm på en väldigt spänd mage, så lite i överkant, men växt sen sist har den gjort. Hb låg stadigt på 122. Var helt säker på att det skulle ha sjunkit, men är glad att jag hade fel.

Moa är fortfarande skruttig med en temperatur som ligger strax under 38C, men hade ändå haft en bra dag med farmor och farfar.

Bilder från igår:

Gårdagen inleddes med dusch för mamman och under tiden byggde Moa torn med toarullarna. Den här skapelsen hjälptes vi dock åt med.

Sen gick vi ut och njöt av vårsolen. Moa älskar verkligen att gunga!

Sen skottade vi sand till energin tog slut och det var dags att gå in och äta lunch.

Innan läggdags plockade jag fram nytt arvegods från mina kusiner och det blev en stor hit. "Det här är jätteroligt, mamma!"

VAB-vecka

Febern slog till i måndags kväll och sen dess har den hängt i. Hela tisdagen låg den på dryga 39 grader medan den igår och idag har hållit sig runt 38C. I tisdags var Moa av förklarliga skäl helt knäckt, men både igår och idag har hon varit pigg och glad och vi har lekt och läst femhundrasjuttioåtta böcker och idag även varit ute på en promenad i solskenet. Jag hade själv inte varit ut på tre dagar så lite frisk luft var en nödvändighet. Dock är aptiten hos lilla fröken inte tillbaka än. Det som går i är pasta och nån korvbit, men ikväll åt hon faktiskt riktigt bra av lax i ugn och ris, så kanske, kanske är febern på väg bort nu.

Moa blir såklart hemma imorgon också, men det var faktiskt bestämt sedan länge. Farmor och farfar kommer nämligen ikväll och de ville gärna ha Moa hemma även fredagen och det är inget vi sätter oss emot. Nu är hon ju tyvärr inte i toppform, men det ska nog gå bra ändå. Hon har längtat i flera dagar nu. Men därför vore det ju såklart extra skönt om hon blev frisk i natt och vi slapp skicka med dem ett febervirus till Kanarieöarna, dit de åker på söndag.

Farmor och farfar ska ta Moa även på lördag, för då ska jag och Jonas nämligen till huvudstaden på trevligheter. Vi ska se showen Ägd och sen äta ute med Maria och Fredrik. Biljetterna bokade vi i höstas, så det har varit bestämt ett tag och är något vi har sett fram emot länge! Det är bröllopspresenten ett presentkort på Ticnet som vi fick av mina mostrar och morbröder och mormor som vi använder upp nu. Det gäller bara ett år och det är ju bara att inse att efter lillemans ankomst kommer den här mamman och pappan inte att vara i närheten av några shower eller andra utekvällar på ett bra tag!

Och på tal om lilleman: han lever rövare precis som vanligt i magen och ibland gör det riktigt ont! Att han sjunker neråt närmare "utgången" råder det inget tvivel om heller. Det ilar i bäckenet som bara den emellanåt. Förvärkar har jag också, tror jag. Det bränner i ryggen på ett sätt som jag bara kan minnas att jag har känt en gång förut och det var när Moa ville ut. Hujedamig. Det närmar sig! Barnmorskedejt imorgon igen. Är inte riktigt säker, men det kan vara då vi ska göra sammanfattningen och även skriva in mina förlossningstankar i journalen. Återigen ett tecken på att vi är inne på slutspurten, men gärna det, vi längtar efter att få träffa honom nu!

Bebisförberedelser

Den här helgen är helt utan måsten och vi gör lite vad vi känner för. Igår var det en snabb tur till IKEA och Barnens land innan vi spenderade eftermiddagen i soffan framför skid-VM. På IKEA köpte vi täcke och kudde till Moa (lillebror ska ta över hennes) och på Barnens land köpte vi en ståbräda. En ståbräda som Moa är så stolt över och hon sken som en sol när hon fick provåka den. Det syns kanske på bilden nedan. Och nej, det gick inte nån nöd på pappan heller. Alla tycker att det är mysigt att få börja förbereda lite.

(Kolla hur vårigt det ser ut! Plus 4 och sol både igår och idag!)

Idag har vi storhandlat inför veckan på förmiddagen och sen spenderar vi resten av dagen här hemma. Eventuellt går Jonas och Moa ut och leker en stund efter vilan, men jag håller mig inomhus för foglossningen har tyvärr ökat rejält de senaste dagarna. Jag har sirapslimpor på jäsning, det är tillräckligt fartfyllt för mig  ;)

Allt ser bra ut

Blodprovet visade att allt ser bra ut. Ingen hepatos i sikte. Skönt! Så då är min gissning att klådan är kroppens sätt att säga att den fått nog av allt som hänt och att det är dags för lite lugn och ro och återhämtning. Vilken tur då att det är det som står på helgens schema!

Igår hade Moa och jag tjejkväll medan pappan var på after work med några kompisar. Vi åt middag, lekte, lade pussel och såg på Barnkanalen innan Moa slocknade kl.20. 19:55 så jag på klockan och hoppades att hon skulle somna inom  5 minuter så att jag skulle hinna se På Spåret. Det gjorde hon nog. Problemet var att jag också somnade och vaknade 20:30...nåja, jag såg andra halvlek lite slött och sen gick jag och lade mig i min säng istället. Sov innan kl.22. Välbehövligt! Pappan kom hem efter midnatt och är lite trött i huvudet idag, så snälla som vi är gav vi honom frukost på sängen. Vad resten av dagen har att bjuda på får vi se.

Min stora tjej med tofs i håret!

Blodprov

Den där klådan jag nämnde i förra inlägget fortsätter att hamna i fokus. Jonas skulle så snällt köpa Tavegyl till mig efter jobbet i onsdags, men fick då veta att den är receptbelagd. Så igår ringde jag upp barnmorskan och efter att ha överlagt med sin kollega tycker de att jag absolut måste komma in och lämna blodprov för att utesluta hepatos. Jahapp. Fastande sedan igårkväll kl.22 lämnade jag blodprov imorse. Det är väl egentligen ingen som tror att det kommer att visa något, utan man vill bara försäkra sig om att så är fallet. Och det är väl lika bra. Hepatos är inget man vill ha, den slutsatsen var lätt att dra efter att ha läst lite på 1177. Anita trodde att hon skulle få provsvaren redan i eftermiddag. Hoppas. Det vore skönt att få veta innan helgen. Jag fick också tavegyl utskrivet, så jag hoppas att jag hinner hämta ut det idag ifall kliandet kommer ikväll, för natten till idag var inte rolig. Jag har vaknat flera gånger av att jag har kliat mig frenetiskt på armarna, så antalet timmar jag har sovit i natt är inte många. 6 veckor kvar till BF och nu kommer sannerligen krämporna på löpande band...

Som tur är så är det fredag idag och imorgon äntligen helg. Ska bli skönt. Tyvärr var vi tvungna att avboka lekdejt och middag eftersom jag är så himla trött, men en lugn helg på hemmaplan är vad jag behöver nu. Vi får se till att få till den där lekdejten så snart jag har återhämtat mig lite. Det är tur att vi har så förstående vänner.

I Vemdalen tog vi profilbilder och igår kom de på mailen. Det här är numera vad kunderna får se när mitt CV presenteras för dem. Man känner sig ju inte direkt som sitt vackraste jag när man är i slutet av en graviditet, men en professionellt tagen bild är ju ändå bättre än en privat bild där Moa är halvt bortskuren :)

Vänta barn igen-träff

Idag spenderade vi förmiddagen på barnmorskemottagningen och en Vänta barn igen-träff. Den var bra. En psykolog var där och pratade om syskonrelationen, hur det blivande storasyskonet kan tänkas reagera på nytillskottet, vad man kan tänka på innan bebisen kommer och såklart när den har kommit för att underlätta för storasyskonet. Mycket matnyttigt fick vi med oss faktiskt. Det viktigaste tyckte jag var att vi ska komma ihåg att den stora inte alltid vill eller måste vara stor. De behöver fortfarande få vara små och behandlas som de små barn de är, med närhet, uppmärksamhet och såklart kärlek och kramar. Sen pratade vi även om förlossningen, smärtlindring osv och på en sekund blev allt väldigt verkligt. Fokus var på att andra förlossningen kommer att gå så mycket fortare och bli intensivare än den första....och ärligt talat, blir det så för mig vet jag inte hur jag ska varken orka eller hinna med. Men det löser sig. Ut kommer bebisen på nåt sätt :)

Hade även barnmorsketräff innan gruppträffen. Allt ser bra ut. Magen växer, men hade halkat ner ett pinnhål. Inget att hänga upp sig på då den även förmodligen sjunkit ner lite, för bebisen är numera ruckbar! Jag hade gått upp några kilo till, vilket barnmorskan var nöjd över. Och jag med antar jag då. Det är inget jag märker av på kläder, mer än över själva magen, så det är väl där kilona sitter antar jag. När vi ändå var där passade jag på att fråga om en jobbig klåda jag har fått på sistone. Det kliar på underarmar, tårna, insida lår, uppe PÅ öronen, bakom öronen och ner på halsen. Det känns som soleksem ungefär. Sådär så att om man ens rör vid området när det kliar så börjar det tokklia jättemycket och man bara kan inte sluta. Skitjobbigt. Speciellt på öronen och tårna...mycket märklig känsla. Fick då veta att det tydligen är ganska vanligt med graviditetsklåda och att det så länge det inte kliar på handflatorna eller under fötterna inte är någon fara. Jag blev rekommenderad att ta tavegyl när attackerna kommer, så jag ska köpa hem sånt. Kliandet började för en vecka sedan och har kommit och gått sedan dess. Oftast på morgonen och kvällen.

Dagarna rullar på och antalet dagar kvar till bf minskar utan att man tänker på det. Antalet dagar kvar att jobba har jag dock stenkoll på. Märkligt ;)

En sorglig och fin helg

I fredags var det begravning för älskade mormor. En totalt utmattande dag, sorglig, jobbig, tung och ledsam, men ändå fin. Fina ord från prästen, mycket folk i kyrkan och många telegram vittnade om vilken fin och omtyckt människa hon var och även om tårarna var många och klumpen i magen stor så kändes det som en fin dag i hennes minne. Mina mostrar hade knåpat ihop ett fotoalbum och min kusin hade samlat ihop minnen från oss barnbarn i ett häfte som man kunde titta och läsa i under minnesstunden. Min ena moster höll ett tal om hennes och hennes syskons uppväxt och vad deras älskade mamma betytt för dem. Då rann nog tårarna på oss alla.

Resten av helgen har ägnats åt att umgås med pappa, mina syskon, mamma och hennes syskon med familjer. Både i mindre grupper och alla tillsammans. Många minnen har berättats och det har verkligen känts i luften hur mycket alla har uppskattat att få den här helgen tillsammans. Innan avfärden mot Luleå igår åkte jag och Erika upp till graven så jag fick säga hejdå och berätta för henne när jag kommer nästa gång. För är det nåt som är obligatoriskt, så är det att berätta för mormor när jag kommer nästa gång. Det ville hon alltid veta och jag tyckte att hon behövde få veta det även nu. Nästa gång har vi lillebror med oss och det känns inte alls rättvist att behöva visa upp honom för en gravsten istället för mormors fina leende, mjuka händer och varma famn. Usch, saknaden är verkligen enorm!

Det här inlägget skrev jag redan igårkväll (söndag), men postade det visst aldrig. Så då kommer det nu istället. Arbetsdagen är i stort sett slut och jag ska strax åka och hämta hem min solstråle från förskolan. 

Potträningen har startat

I dag har det varit stort fokus på att få ha trosa som mamma, Nora och Estrid, så då har vi gjort som bestämda damen önskar och det har gått jättebra. Många turer till toaletten har det blivit för att Moa hävdar att det kommer kiss och bajs, men sen sitter hon 3 sekunder och sen är hon klar. Hon hävdar förstås att det har kommit det ena och det andra, men den bluffen går vi inte på och man blir ärligt talat rätt trött på att genomgå toalettproceduren var femte minut och man har rätt stor lust att dra på en blöja för att få en break. Men så kan man ju inte göra om man vill komma nånvart och framförallt inte nu när hon själv vill. Nån måtta på latheten!

Hur har det gått då? Ja i förmiddags kom det lite lite lite kiss under ett av de femhundraelva besöken men så avslutade vi med succé i form av att hon bajsade på toaletten nu ikväll och hon var överlycklig efteråt! Och vi också. Tyvärr hann vi även med en kissolycka alldeles innan kvällsblöjan skulle på, och då blev hon så ledsen! Vi kramades och sa att det är sånt som händer och försökte lugna henne, men hon var så besviken! Det gick som tur var över rätt snabbt och nu pratar vi redan om att hon får vara utan blöja imorgon igen efter förskolan.

En enda liten olycka under första dagen är inget att hänga upp sig på, för det lyckade nr2-ärendet väger mycket tyngre och nu är vi igång. Heja oss!

Första flätan!

Födelsedagsrevansch

Ja, jag måste ju berätta att det här med att fylla år ändå blev lite roligt tillslut. Och som jag behövde det! Det ligger fortfarande en tung, våt matta över mig och jag har hittills inte haft många stunder då jag inte känt mig nedstämd och sorgsen. Men min älskade man försökte i alla fall lätta på stämningen lite genom att i fredags fixa tacogratäng till middag och uppvakta mig med blommor och present och till På Spåret fikade vi tårta. Den ansträngningen gör mig varm i hjärtat och tacksam för allt jag har, mitt i denna tid då fokus mest ligger på saknad. Som sagt, å vad jag behövde denna omtanke! I present fick jag en SodaStreamer. Nåt som jag velat ha ett tag och framförallt sedan jag blev gravid. Kolsyrat vatten med citron i har jag kunnat leva på sedan i augusti och nu kan jag göra eget här hemma :)

Men nu tillbaka till den sorgsna vardagen:

Vi har bokat biljetter hem till begravningen nu. Vad som faktiskt kommer att ske när vi kommer upp har jag nog inte orkat inse än, men det känns otroligt skönt att få åka hem till mamma i alla fall. Jag och Moa åker redan på onsdag morgon. Jag orkar inte vänta längre än så. Helst hade jag velat åka idag. Eller igår. Sedan kommer Jonas och min bror tillsammans med min moster med familj på torsdag eftermiddag. Sen ska vi på något vis ta oss igenom begravningsdagen, men hur det ska gå till har jag inte kommit på än. Fy. Jag bävar. Jag vill inte. Det gör ont i hela mig. Älskade mormor!

Vad är man utan sin familj? Ingenting!

Födelsedagen som försvann

Igår var det min 33e födelsedag. Jonas åkte till Tyskland kl.5 på morgonen och kom hem sent på kvällen och jag gick runt i en dimma och ville så gärna få bli firad för att få känna mig lite glad och faktiskt få en bra dag mitt i allt elände, men allt bara uteblev. Istället firades jag inte för fem öre, utan planerade hemresa för min familj till mormors begravning. Så himla värdelöst! Näe, alla födelsedagar efter denna kan bara bli bättre. Och min sinnesstämning också.

Tomhet och sorg

I fredags somnade min älskade mormor in. Det är så tomt, så tomt, så tomt, så sorgligt och så definitivt. Lika tacksam över att ha fått ha henne så närvarnde under min uppväxt och kvar i livet ända till nu, lika ledsen är jag över att hon inte finns mer. Just nu är allt bara konstigt, tomt, sorgligt och märkligt och jag kan inte ens försöka förstå hur det kommer att bli att åka hem nästa gång och inte ha fina mormor att hälsa på. Inte se henne skina upp när vi kommer in i lägenheten, få krama henne eller se henne prata och leka med Moa. Allt är bara kaos i både hjärta och hjärna och tanken på att vi istället för att få umgås med henne ska tvingas säga hejdå för alltid går inte att greppa. Jag vill inte förstå. Jag vill inte tänka. Jag är hemma från jobbet idag. Jonas övertalade mig att vila hemma eftersom jag inte sovit på hela natten och det var nog klokt. Gråten kommer i svallvågor och är omöjlig att kontrollera och det är rätt skönt att vara hemma alldeles ensam och låta den komma istället för att tvingas hålla tillbaka den på jobbet. Älskade Jonas, så ofta vet han bättre än jag vad som är det bästa för mig.

Nu fick lillebror och mormor aldrig träffas, men hon hann i alla fall träffa Moa och Moa vet vem hon är, och så fick hon vara med på vårt bröllop i somras och det värmer så ofantligt mitt i sorgens svarta hål.