Ja, jag måste ju berätta att det här med att fylla år ändå blev lite roligt tillslut. Och som jag behövde det! Det ligger fortfarande en tung, våt matta över mig och jag har hittills inte haft många stunder då jag inte känt mig nedstämd och sorgsen. Men min älskade man försökte i alla fall lätta på stämningen lite genom att i fredags fixa tacogratäng till middag och uppvakta mig med blommor och present och till På Spåret fikade vi tårta. Den ansträngningen gör mig varm i hjärtat och tacksam för allt jag har, mitt i denna tid då fokus mest ligger på saknad. Som sagt, å vad jag behövde denna omtanke! I present fick jag en SodaStreamer. Nåt som jag velat ha ett tag och framförallt sedan jag blev gravid. Kolsyrat vatten med citron i har jag kunnat leva på sedan i augusti och nu kan jag göra eget här hemma :)
Men nu tillbaka till den sorgsna vardagen:
Vi har bokat biljetter hem till begravningen nu. Vad som faktiskt kommer att ske när vi kommer upp har jag nog inte orkat inse än, men det känns otroligt skönt att få åka hem till mamma i alla fall. Jag och Moa åker redan på onsdag morgon. Jag orkar inte vänta längre än så. Helst hade jag velat åka idag. Eller igår. Sedan kommer Jonas och min bror tillsammans med min moster med familj på torsdag eftermiddag. Sen ska vi på något vis ta oss igenom begravningsdagen, men hur det ska gå till har jag inte kommit på än. Fy. Jag bävar. Jag vill inte. Det gör ont i hela mig. Älskade mormor!
Vad är man utan sin familj? Ingenting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar