Semesterns sista dagar

I måndags åkte jag och barnen på en planerad utflykt till Gränby 4H-gård.

Jag hade egentligen planerat en heldag med lunch på Gränby centrum efteråt och sedan lek i en fin lekpark i närheten medan Arvid sov, men i 14 plusgrader med snålblåst och duggregn fick vi ändra på planerna, så vi åkte hem och åt lunch och medan Arvid sov lade vi pussel och läste böcker. Väldigt mysigt det också. 

Om ni undrar var Jonas höll hus, så var han också hemma hela tiden, men eftersom han hade känt sig rätt trött, sliten och lite småhängig dagen innan fick han hålla sig för sig själv och vila upp sig lite.

Tisdagen spenderade hela familjen på Leos lekland. Moa älskar verkligen det stället och lyser som en sol när hon kommer in genom dörrarna. Arvid hade också väldigt roligt. Han fick leka i hörnan för de små och så åkte han de stora rutschkanorna med oss några gånger. Moa behöver vi inte följa överallt längre. Hon klarar allt själv nu. Dock vill hon att vi ändå ska följa med emellanåt, men då endast för sällskapets skull. Det finns en klättervägg som leder upp till högsta rutschkanan som hon inte har provat förut. Den här gången hittade vi en bakväg upp till ruschkanan, så hon kunde åka den utan att behöva klättra upp. Det var hon nöjd med ett tag, men sen när hon såg andra barn klättra upp ville hon själv också göra så. Och den enivsheten och beslutsamheten som finns i denna tjejs lilla kropp gjorde att hon tillslut fixade det också. Så imponerande! Hon gav sig verkligen inte! När hon misslyckades stod hon och tittade på hur de andra gjorde i väntan på att själv få göra ett nytt försök och tillslut klarade hon det. Och hon var så lycklig och stolt efteråt!

Igår var sista semester- och sommarlovsdagen och den spenderade vi hemma. Jag bakade bröd och sen lekte vi och pysslade på med lite allt möjligt. På eftermiddagen fick vi besök av Alva och Stella, vars mamma jag har lärt känna på öppna förskolan i våras. De stora tjejerna lekte picknick, medan de små inte alls interagerade. Tvärtom. Stella är en rätt robust, högljudd och burdus 1-åring som gick an med det mesta i huset, så Arvid höll sig på avstånd och släppte inte min eller Jonas hand på hela tiden. Hehe, chocken som väntar honom på förskolan…tur att det är nästan 5 månader dit!