Premiär på Leos och första advent

Igår var en effektiv dag. Vi började med julgransshopping på Bauhaus och gardinstångsinköp på IKEA på förmiddagen och efter en vilopaus hemma mötte vi upp Elsa, Maria och Fredrik för denna familjs första besök på Leos Lekland. Och vilken hit! Tjejerna hade så himla kul i alla bollhav, hinderbanor och rutschkanor av olika storlekar. Den gravida mamman var väl inte till jättestor hjälp förutom som väskvaktare, så de andra föräldrarna fick offra sig i de stora rutschkanorna och krypa efter de första varven i hinderbanan. Men jag tror faktiskt att de tyckte det var rätt kul. Jag hade gärna bytt med dem iallafall.

Moa redo att köpa julgran 

Shopping gör en hungrig, så när Moa skrek "jag vill ha korv!" vid kassan på IKEA så blev det så.

 Leos!

Idag har varit en hemmadag med lång mysfrukost, städning, långkok, upphängning av gardinstång och massa lek och bus. Sen hann vi med lite adventsfika innan vi cyklade iväg till Botaniska trädgården för att kolla in årets adventsfyrverkeri. Och alltså, den här stan vet hur man firar in advent! Det är dock inte så lätt att få fina fyrverkeribilder, så det här är allt som blev:

Moa hade inte sovit på hela dagen, så hon somnade i cykelstolen på väg till parken och var nyvaken och lite spak precis när allt smällande drog igång. Hon blev först lite ledsen, men som tur var hade vi hörselkåporna med och efter en stund var hon mer nyfiken än rädd. I pappas famn är man alltid trygg

Det var första gången vi prickade in fyrverkeriet, men absolut inte sista! Det var jättefint och imponerande och med passande musik som höjde stämningen ordentligt. Nästa år firar UNT, som sponsrar hela grejen, 125 år och då ska det bli det största fyrverkeriet någonsin. Ser redan fram emot det :)

Solsken!

Efter en månad med totalt 2 soltimmar reagerar man först som en riktig vampyr innan man inser att det är den härliga och efterlängtade solen som skiner i ens vinterbleka ansikte. Se så vackert det kan vara med lite sol:

Jobbade hemma i tisdags eftermiddag, så då kunde jag fota solskenet från köksfönstret.

Veckan som gått har inneburit jobb, tillfrisknande för både mig och Moa, en katastrofnatt och en riktigt bra och igår slog jag in de första klapparna till Moas paketkalender. Alla "riktiga" klappar förutom en liten kavel är fixade, resten får bli små pluttar och innehålla hårklämmor, lite russin, Tom & Jerry-kex eller på sin höjd en pixibok.

Julpyntat har vi också gjort. Här är min fina Uppsala-kula. 

Här har ni lilla hjälpredan som den här dagen diskar potatisskal medan jag steker raggmunkar. På vardagarna innan middagen är det Är hon nöjd är jag nöjd-principen som gäller här hemma

Förkylningarnas tid

Vi hade en mysig helg med morfar och morbror. På lördagen hann vi med en liten julklappsspaningstur på stan innan vi gick en långpromenad och såg på Allt ljus på Uppsala. Vi såg inte alla kreationer, men några hann vi med innan vi frös alldeles för mycket och gick in och värmde oss och åt god middag på restaurang. Middagen blev dock inte alls som vi hade tänkt då Moa var helt energilös, vägrade ens smaka på maten och istället ville ha napp och kanin och sitta och kura i Jonas famn. Vi åt upp vår mat och traskade hem och Moa somnade i vagnen innan kl.19. Senare under kvällen fick vi förklaringen då hon vaknade och var het som en kamin. Feber. Igen.

Men eftersom Moa är känd som febertopparnas tjej så var febern borta vid lunchtid på söndag. Efter Moas sovstund tog vi med morfar på husvisning. Huset i sig var bra och fint, om än kanske inte toppmodernt. Det som var avgörande för att inte köpa det var tomten. Trångt, mycket sten och skuggigt. Ingen höjdare. Så vi letar vidare och tills drömhuset dyker upp så bor vi ju rätt bra där vi bor. Faktiskt.

Moas feber må vara borta, men natten till måndag var vi vakna mellan 1 och 2:30 pga en envis och rejäl hosta som slutade med att både Moa och jag fick byta till ren pyjamas. Efter en sån natt behöver man inte gå till förskolan, så Jonas och Moa var hemma och vilade igår. I natt har hon inte hostat lika mycket och därmed fått sova mycket bättre, så när hon vaknade var hon redo för en dag med sina kompisar.

Från det ena till det andra, här kommer helt plötsligt en magbild. V.22+0. Jag ser så fram emot att få mäta magen och jämföra med förra graviditeten (3 veckor kvar). Är helt säker på att den är betydligt större den här gången!

På den italienska restaurangen beställde vi in två stycken 2-personerspizzor. Riktigt goda båda två!

Morfar och Moa ritar och leker med kritor

Nu är det dags att ta tag i kvällens aktiviteter. För min del handlar det om att få barnet att sova och Jonas ska ägna sig åt att byta däck på bilen.

Morfar

Igår kom morfar till stan. Jag hämtade Moa på förskolan och sen åkte vi raka vägen till resecentrum och plockade upp honom. Moa var väldigt exalterad innan, blev lite småblyg precis när han kom, men sen var det fullt ös hela kvällen. Uppsala tog emot morfar med strålande väder: +3C och duggregn och ett mörker så kompakt att man tror att det aldrig kan bli ljust igen. Enligt väderleksrapporten har vi haft 2 soltimmar på hela månaden. Inte undra på att man känner sig trött och håglös! En graviditet på det och man hamnar i något komaliknande tillstånd som gör att man borde friskrivas från alla sysslor, måsten och jobb på direkten…

Den här fredagen började tidigt med att jag slog på jobbdatorn hemma vid köksbordet redan kl.6:30. Hann läsa igenom mötesdokumenten samtidigt som jag och Moa åt frukost och sen var det dags att åka mot Stockholm och kundmöte. Ett kundmöte som gick bra och ett projekt jag verkligen ser fram emot att jobba i. Visst är det tungt med en så tidig start, men det finns fördelar också. Idag kan jag ju faktiskt hämta hem Moa lite tidigare än vanligt tack vare det och det passar ju utmärkt med tanke på vårt finbesök.

Morfar och morbror är just nu och handlar fredagsmiddag och lite annat smått och gott som saknades hemma. Så skönt att det blir gjort utan att jag behöver tänka på det! Vi är inte direkt vana vid extra hjälp, så det känns verkligen underbart när den kommer och dessutom erbjuds innan man själv hinner tänka tanken. Just denna mörka novembermånad är vi dock väldigt bortskämda med hjälp med våra mått mätt; Mormor för två veckor sedan, morfar den här helgen och farmor och farfar om ytterligare två veckor.

Helgens aktiviteter är väldigt oklara än så länge. Jag hoppas att vi ska ta oss iväg på promenad i stan imorgon eftermiddag/kväll och se på utställningen Allt ljus på Uppsala. Googla det om ni inte vet vad det är. Jag tycker det är ett väldigt bra initiativ i höstmörkret i alla fall. Förutom det ska vi även luskamma Moa. Kom ett mail från förskolan idag om att det går löss och att de vill att alla kammar sina barn i helgen. Urk. Jag hoppas verkligen att vi inte hittar några! 

Gravidstatus och gnäll v.21

Magen växer snabbt och är nu synlig även med lite rymligare kläder på.

Tröttheten är inte alls lika hemsk längre. Järntabletterna verkar göra underverk. Halleluja!

Sammandragningarna är redan fler denna gång än under hela förra graviditeten. De kommer om kvällarna då dagen varit aktiv med mycket lek/byta/bära-aktiviteter. De gör absolut inte ont, men är ju inte direkt bekväma heller. Att gå från att kunna röra sig normalt till att känna som att magen helt plötsligt väger 500kg är en märklig känsla.

Jag har lärt mig vad foglossning är...och fy fasen alltså. Här snackar vi om nåt som gör ont. Tack till högre makter för att jag slapp det här förra gången! Det skär knivar från ryggslutet ner över vänster skinka när jag går för långt eller snabbt eller sitter fel. Eller böjer mig fel. Eller kör kundvagn under storhandlingen. Ikväll var sista gången jag åkte och handlade ensam! Jag förväntade mig fler krämpor denna gång, men hade ju gärna kommit mer än halvvägs innan de slog till. Det jobbiga är ju att vissa saker inte går att undvika. Moa måste få hjälp med på- och avklädning och i och ur bil och cykelstol vid hämtning på förskolan. Jag kan inte vänta med att byta blöja på henne till Jonas kommer hem och jag måste ner och upp från golvet vid lekstunder. Och så fortsätter det. Jag kan ju inte sluta vara mamma ända till bebisen har kommit! Så ja, håll alla tummar ni har för att det här åtminstone inte blir värre.

Men allt är inte bara jobbigt. I min mage bor en liten bebis som jag känner av flera gånger per dag och får mig att le inombords varje gång den ger sig till känna. Tids nog kommer jag att klaga över att sparkarna också gör ont, men det tar vi då. Än så länge njuter jag.

Bilden har absolut ingenting med inlägget att göra. Den är bara fin :)

Västeråsbesök och halvvägs

I fredags skulle jag gå utbildning hela dagen och skulle ta upp anteckningsboken innan den började. Då upptäckte jag att jag hade haft packningshjälp av Moa

Det gjorde min dag :)

Igår började morgonen med frukost för mig och Moa och sen fick Moa ge pappa frukost på sängen. Hon var så duktig! Bar in tallriken med smörgåsar och sa "God morgon pappa! Här får du frukost" Tror pappan tyckte att det var en utomordentlig start på helgen. Moa åt smörgås som moster Erika igår, med smör och gurka på

Strax före lunch kom tvillingarna Albin och Malte och deras föräldrar på besök över dagen. Barnen lekte jättebra tillsammans och vi hade en mysig dag. Vi bjöd på lussebullar som fick högt betyg av gästerna, stora som små.

Idag har jag varit en sväng till Gränby och köpt nya linnen som rymmer magen. Slängde de få jag hade efter förra graviditeten då det varken fanns form eller färg kvar i dem. Tillväxtkurvan på magen pekar för tillfället rakt upp och jag känner mig helt plötsligt väldigt otymplig och stor. Men det är väl dags att se gravid ut nu för i går passerade vi halvtid!

Vabdag 2 av 2

Febern försvann ju igår så idag var det en pigg och glad tjej som vaknade 6:30 i mammas säng. Planen för dagen var lek utomhus, så när vi hörde att Vide ville ha sällskap även om sällskapet var lite snorigt så packade vi snabbt som ögat in oss i bilen och åkte dit. Barnen lekte, åt lunch och lekte lite till innan vi åkte hemåt igen. Moa somnade innan vi kommit ut på landsvägen och sov sen 40 min eftersom jag körde den omständigaste vägen till Boländerna jag kunde komma på. Framme där handlade vi på Coop i lugn och ro och tittade länge på allt julpynt, alla tomtar och fina julgranskulor. En riktigt mysig tur i affären :)

Hemma åt vi middag, byggde pussel och badade med alla nya duplogubbar innan Moa efter att ha avhandlat all världens anledningar till att inte sova tillslut somnade i min säng. Nepp, den här mamman tar inga läggningsstrider hon inte måste just nu. Det som funkar är det vi kör på. Vettiga rutiner styr vi upp när pappan är hemma...eller nåt.

Min fina, duktiga, underbara och väldigt envisa tjej

Jag älskar dig!

Imorgon väntar förskola, jobb och pappans hemkomst. Yey!

Läget

Ungefär en timme innan Jonas taxi kom och hämtade honom imorse väckte vi Moa för att äta frukost och åka till förskolan. Hon vaknade glad trots en natt med massa hostande, men sen vid frukostbordet började hon hosta igen och då kom allt slem som bildats under natten upp. Stackars liten! Hon ville sitta och äta i mammas famn och när jag lyfte upp henne så kände jag att hon var varm genom kläderna. Tempen visade mycket riktigt 38,6C och det var bara att sjukanmäla henne, vabanmäla mig och vinka hejdå till en något bekymrad pappa som ju hade ett plan att passa. På förskolan hade de precis fått in en magsjukeanmälan, så de trodde att det var därför jag också ringde. Tack och lov inte! Kanske var lika bra med två dagar hemma alltså....

Moa har sen slappat framför barnkanalen eller böcker fram till kl.14 idag, med avbrott för 30min sömn vid 10 och lunch kl.11. Efter 14 har hon varit igång mera, lekt och tjattrat på nästan som vanligt, om än i lägre tempo. Vi lekte med lera vid köksbordet i över en timme och sen har hon hjälpt till med både tvätt och tömning av diskmaskinen. Vid middagstid var hon såklart hur trött som helst, men åt bra och var vid gott mot ända till jag försökte kolla tempen igen. Då kraschade hon totalt och bara grät, så nån siffra fick jag aldrig. Men jag tror inte att hon har feber nu. Jag fick muta med ett facetime med moster Erika och hennes vovve för att få Moa glad igen. Sen kämpade vi till kl.18:40 då Moa somnade sittande i soffan och sen dess har hon alltså sovit. Jag som bävade för att jag aldrig skulle få barnet att somna har nu funderat på vad sjutton jag ska fördriva kvällen med sen ungefär en timme tillbaka. Såhär tidigt har hon aldrig somnat, så jag vågar inte riktigt ropa hej än utan är lite orolig för att hon ska vakna vid 23 eller kanske rent av kl.3 och tycka att det är morgon...det blir därför ingen sen kväll för mamman heller, utan jag ska gå och borsta tänderna och sen slötitta på tv i sängen en liten stund innan jag också tar kvällen.

Om Moa är feberfri imorgon så hänger vi nog i lekparken lite och åker och handlar eller nåt för att komma hemifrån lite. Om hon är feberfri och natten blir bra vill säga.

Bjuder på en bröllopsbild mitt i detta novembermörker och vabtillstånd

Fullspäckad helg och ännu tuffare vecka

Under helgen hann vi med att hälsa på mammans mostrar och kusin i Stockholm, få massor med duplo som gått i arv från den ena mostern till den andra och nu till oss. Hur bra som helst och lite grädde på moset eftersom hela dagen var väldigt mysig. Medan Moa, mamma, morbror och mormor var på äventyr stannade pappan hemma och städade och njöt av egen tid hemma.

Igår var mormors sista dag hos oss och den spenderades hemma. Moa och mormor lekte och sov middag medan föräldrarna tvättade bilen och storhandlade innan vi avslutade med biff stroganoff som söndagsmiddag. Vi firade förstås pappan med liten present och god frukost, som jag tror att han var rätt nöjd med även om han fick fixa scrambled eggs själv då gravida frun var aningen sliten efter heldagen i Stockholm.

Det blev sen ett tårfyllt hejdå när mormor och morbror åkte hem till morbror för att sova igårkväll. Moa grät otröstligt och ville inte alls stanna med sin mamma och pappa. Hon ville följa med och hon ville framförallt "ha min Mommo!" Stackarn...jag grät också en skvätt av ren sympati, gravidhormoner och såklart för att inte jag heller ville säga hejdå. Om 6 veckor ses vi igen.

Kommande vecka ska jag och Moa klara oss själva då pappan drar till Tyskland. En liten utmaning normalt sett pga stressigt att hämta och lämna, en mycket jobbigare situation pga graviditeten och tröttheten och en kaosartad situation för tillfället när Moa är totalt omöjlig att få i säng om kvällarna. Jag bävar för två nätter ensam, men hoppas överleva.

Moa med sin älskade morbror

Kvällskulan

Saffransbullar och ultraljud

Tack vare Jonas jobb som sabbade planerna att ha mormor här samtidigt som han är bortrest halva veckan med jobbet fick vi boka om nästa veckas ultraljud och ta det igår istället. Missförstå mig rätt, vi hade absolut inget emot att se bebisen redan igår, men att Moa och jag nu får klara oss själva i flera dagar istället för att ha mormor-service på plats är dock en mindre angenäm konsekvens av det hela.

Hursomhelst. Igår förmiddag fick vi se vår lilla bebis och barnmorskan var verkligen bra på att berätta allt hon mätte, såg, analyserade och bedömde. Allt såg bra ut och vi fick till och med se bebisens egna lilla hemlighet, även om det krävdes att jag låg en stund på sidan för att navelsträngen skulle flytta på sig. Den stora frågan var alltså om det fanns något att se där bakom navelsträngen, och visst fanns det det! I min mage ligger Moas lillebror! Känns som en milstolpe att kunna säga han istället för den eller bebisen, som att vi kommit lite närmare slutmålet. Men det känns också väldigt konstigt, så han får nog heta bebisen åtminstone ett tag till tror jag.

Jag tog föräldraledigt hela dagen igår, så efter ultraljudet skjutsade Jonas hem mig och jag och Moa umgicks sen med mormor hela dagen. Så mysigt! Men någon lat dag hade vi inte. Vi var ute i den första snön (små flingor som smälte innan de nådde backen, men ändå), bakade lussebullar och gjorde palt. Tror inte jag satt ner många minuter på hela dagen, förutom under ultraljudet då förstås. På kvällen kom morbror och åt middag med oss och under paltkoman såg vi på PLUS där Vides familj hade huvudrollen. Såg ni inte avsnittet så är mitt tips att ni går in på SVT-play och gör det nu istället.

Ikväll ska Jonas på afterwork med jobbet, så jag och Moa åker till morbror och äter middag med han och mormor istället för att hänga hemma. Det blir mysigt!

Bilder från gårdagen:

Förresten, den fina filmen verkar inte fungera i mobilen, så vill man se vem som köper julklappar till vem eller bara se Jonas och Moa in action måste man gå via datorn.

Årets julklappslottning

I år kör vi en annorlunda julklappsfördelning bland oss vuxna där var och en köper till en person och vem som köper till vem avgörs alltså i det här lotteriet :)

Då var vi inne i november

Moa avslutade oktober med att gå 1,5 dag på förskolan förra veckan. Vi var ju hemma måndag och tisdag. Moa gick hela onsdag och sen vid lunchtid i torsdags ringde de och sa att hon hade feber. Febern var dock ytterst kortvarig och vid läggning på kvällen var den redan borta. Men nån förskola på fredag var ju inte att tänka på, så då valde jag att jobba min halva dag på hemmaplan för att skona min egna tilltagande förkylning och samtidigt lösa vab-problemet.

På fredagseftermiddagen gick vi ut för lite frisk luft och lek i lekparken och stötte på både Theo som bor i lägenheten mitt emot oss och Emil med mamma och lillasyster, som bor i lägenheten under, så det var en riktigt trevlig eftermiddagsstund utomhus. Vi bokade även in en ny lekdejt med Theo för lördag förmiddag. På kvällen åt vi tacos och såg på film och jag tror att gravidmagen växte två storlekar under tiden. Sammandragningar, spänningar och ömma ligament gjorde mig halvt handikappad hela kvällen och det kändes som att jag nästan kunde se på den medan den växte.

På lördagsförmiddagen lekte vi med Theo + föräldrar både ute och inne, gick de fem metrarna hem och åt lunch och sov middag och sen kom de och lekte lite mera efter middagen. Så otroligt smidigt med så trevliga människor några få meter bort! Mellan eftermiddagsvilan och middagen hann vi med att göra vinter på balkongen, sätta om blommor och tvätta. Skönt att få sånt gjort också.

Igår fick vi äntligen träffa Vides lillebror som föddes förra söndagen. Så himla liten och underbart söt! Han sa inte ett pip under de 3 timmarna som vi var där, bara åt och sov och låg och tittade, medan Moa och Vide höll låda för ett helt dagis. De hade så kul ihop! Med undantag precis före lunchen då blodsockret sjönk lite väl snabbt hos dem båda.

Efter att Moa sovit middag i bilen storhandlade vi och åkte sen hem och grejade med tvätt och lite allt möjligt. Lagom till att fläskpannkakan skulle in i ugnen fick vi spontanbesök av Sundsvallsfamiljen Sondell med sina tre barn. De var på väg norrut efter att ha firat höstlov hos mormor och morfar i Jönköping. Så kul med spontanbesök, och middag till en familj till var ju lätt fixat genom att göra en ugnspannkaka till. Moa tyckte att de stora barnen Oskar 3år och Olivia snart 7år var väldigt spännande och hon gjorde allt precis som dem. Minstingen Maja, 6 månader, fick inte riktigt lika mycket uppmärksamhet av Moa, men hon var väldigt snäll och go hon också.

Idag är det måndag och vi har äntligen nått veckan då mormor kommer hit. Som vi längtar nu!

"Det kittlas i magen!"