Magen växer snabbt och är nu synlig
även med lite rymligare kläder på.
Tröttheten är inte alls lika hemsk
längre. Järntabletterna verkar göra underverk. Halleluja!
Sammandragningarna är redan fler denna
gång än under hela förra graviditeten. De kommer om kvällarna då dagen varit
aktiv med mycket lek/byta/bära-aktiviteter. De gör absolut inte ont, men är ju
inte direkt bekväma heller. Att gå från att kunna röra sig normalt till att
känna som att magen helt plötsligt väger 500kg är en märklig känsla.
Jag har lärt mig vad foglossning
är...och fy fasen alltså. Här snackar vi om nåt som gör ont. Tack till högre makter för att jag slapp det här
förra gången! Det skär knivar från ryggslutet ner över vänster skinka när jag
går för långt eller snabbt eller sitter fel. Eller böjer mig fel. Eller kör kundvagn under storhandlingen.
Ikväll var sista gången jag åkte och handlade ensam! Jag förväntade mig fler
krämpor denna gång, men hade ju gärna kommit mer än halvvägs innan de slog till.
Det jobbiga är ju att vissa saker inte går att undvika. Moa måste få hjälp med
på- och avklädning och i och ur bil och cykelstol vid hämtning på förskolan.
Jag kan inte vänta med att byta blöja på henne till Jonas kommer hem och jag
måste ner och upp från golvet vid lekstunder. Och så fortsätter det. Jag kan ju inte sluta vara mamma
ända till bebisen har kommit! Så ja, håll alla tummar ni har för att det här
åtminstone inte blir värre.
Men allt är inte bara jobbigt. I min
mage bor en liten bebis som jag känner av flera gånger per dag och får mig att le inombords varje gång den ger sig till känna. Tids nog kommer jag att
klaga över att sparkarna också gör ont, men det tar vi då. Än så länge njuter
jag.
Bilden har absolut ingenting med inlägget att göra. Den är bara fin :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar